Hemsida

Om mig

Jag debuterade hösten 2013 med boken Läsarna i Broken Wheel rekommenderar på Bokförlaget Forum. Sommaren 2015 kom min andra bok, Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt, ut. På den här sidan hittar du information om mig och min bok och saker som jag gör medan jag egentligen borde skriva.

Jag jobbade extra på en bokhandel under större delen av min uppväxt, och kan fortfarande inte gå in i en bokhandel utan att instinktivt räta till bokhögar. Så förmodligen är det inte så konstigt att min första bok handlade om vad en bokhandel kan betyda för en liten småstad.

Mer konstigt är det att jag valde att låta den utspela sig i USA. När jag skrev den hade jag aldrig ens varit där. Jag föddes 1983 i Haninge, söder om Stockholm, och bor nu i Älta, söder om Stockholm, så till skillnad från Sara har jag inte tagit mig särskilt långt. Däremot har jag vuxit upp med de amerikanska berättelserna – TV-serier som Gilmore Girls och Twin Peaks, böcker av Annie Proulx och Louisa May Alcott och Fannie Flagg – tills det nästan kändes som att jag också var född där.

Helt osannolikt är det att min andra bok handlar om motorcyklar. Jag tycker om läsning. Det är en fin aktivitet. Man kan göra det i en bekväm fåtölj, med en filt över knäna och kanske en skål choklad bredvid sig. Så är det inte med motorcyklar. Det är ett mysterium varför jag valde att involvera dem i min bok, och mig i dem. Precis som Anette tycker jag inte om saker som går fort. Jag tycker inte om saker som lutar. Jag tycker inte om saker som är högljudda. Min favoritattraktion på Gröna Lund är chokladhjulslotterierna.

Konsultverksamhet

Förutom att läsa och sälja böcker har jag också alltid varit en föreningsnörd. Jag har varit aktiv i kvinnojoursrörelsen, Röda korset, Svenska FN-förbundet, och en hel del andra som jag säkert knappt ens kommer ihåg. Innan jag började skriva böcker på heltid hade jag förmånen att få arbeta professionellt med ideella organisationer. Mitt konstulföretag specialiserade sig på rapporter och utvärderingar för ideella organisationer. Våra uppdragsgivare inkluderade bland annat Socialdemokraterna, Röda korset och Röda Korsets Ungdomsförbund, Scouterna, RFSL Ungdom, Rädda Barnen och Umo.se – ungdomsmottagningen på nätet. Dessutom var jag årsmötes-junkie och levde ut det genom att vara mötesordförande för alltifrån RFSL Ungdom till KFUM Sverige.

Jag tar fortfarande på mig vissa konsultuppdrag, så tveka inte att höra av er om ni har något som behöver göras. Om jag inte kan ta på mig det har jag också många kontakter med andra konsulter som jag arbetat nära och kan rekommendera.

Läs mer

Saker jag gör medan jag borde skriva

Amerikansk butikspersonal

Jag vet inte om jag har berättat hur mycket jag tycker om amerikansk butikspersonal? Varje gång jag är i USA fascineras jag över att få ögonkontakt, och vänliga frågor om hur min dag har varit, och entusiastisk svar tillbaka om att deras dag går bara fint, tack så mycket, och vad kan jag göra för dig idag? Jag förstår förstås att det här är en väldigt ytlig vänlighet och att den statistiska sannolikheten för att deras dag faktiskt går bara bra är ca 0.3 % (jag har trots allt också jobbat bakom en kassa och förläst mig på notalwaysright.com). Men jag tänker att ointresse och oartighet också bara är yta, och får jag välja gillar jag en person som ser mig i ögonen och ler.

I vilket fall. Igår var jag inne på en butik där jag betjänades av en långsam och ointresserad amerikansk tonårstjej. Varje rörelse var i slowmotion. Ansiktet uttryckslöst. Inget småprat. Det här störde mig inte nämnvärt. Jag är trots allt svensk och har själv jobbat bakom en kassa. Jag har både mött och utstrålat akut ointresse. Hela transaktionen förflöt alltså normalt om än oerhört långsamt, ända tills precis i slutet, när hon plötsligt såg upp, mötte min blick och sa:

”Brukade du lyssna på Amy Winehouse?”
”Öh”, sa jag. ”Jag antar det? Ibland?”
”För jag såg en dokumentär på henne. Den finns på Netflix.”
”Och var den … bra?” Jag har ännu ingen aning om varför vi pratar om Amy Winehouse, men hon har i alla fall kommit så långt att hon packat ner mina varor i en påse.
”Ja, alltså, den var inte wow-det bästa jag sätt-bra, men det var intressant.”
Mina saker ligger nu färdignerpackade framför oss.
”Öh, jaså?” sa jag bara för att bidra till samtalet.
”Så tragiskt, tycker du inte det? Med all den där talangen?”
”Öh, ja?”
”Ha en bra dag.”

Se! Till och med de loja tonåringarna överraskar en här!

En dag ska jag lämna allt det här

En dag ska jag lämna allt det här är en varm och charmig berättelse om kärlek, gemenskap och att börja leva när det är för sent.

Trettiotreåriga Henny Broek står chockad vid vägkanten och ser ner på sin egen orörliga kropp. För en halvtimme sen var hon himlastormande lycklig. Nu är hon …död?

På begravningen träffas hennes älskade ungdomsvänner som en gång arbetade tillsammans på det nedgångna motellet i Pine Creek. Men det enda som verkar förena dem idag är att de verkar fast beslutna att fortsätta vara ensamma och miserabla. Henny inser att hon nu har en livsviktig uppgift – hon ska göra sina vänner lyckliga, och hon är fast besluten om att inte låta det faktum att hon är död hindra henne.

Gradvis får hon vännerna att vakna upp ur sorgen, och motellet får nytt liv när det fylls av nya gäster med skiftande bakgrund. Men alla invånare i Pine Creek är inte lika förtjusta som Henny, och spänningarna mellan motellet och staden växer. Hur mycket är vännerna beredda att riskera för sin sköra gemenskap? Kan man någonsin förändra det som varit? Och kommer Hennys kärlek och kvardröjande närvaro göra dem lyckliga igen, eller får hennes minne dem bara att klamra sig hårdare fast vid sorgen? Det här med lycka visar sig vara betydligt mer komplicerat än Henny tänkt sig …

Läs mer

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt är en varm och humoristisk feelgoodroman om drömmar, vänskap och kärlek.

Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra, där blip-blip-ljudet från kassan långsamt driver henne till vansinne. Och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.

Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens, och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.

Läs mer

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar är en romantisk och humoristisk feel good-roman om vänskapens kraft, kärleken till böcker och om att hitta sin plats i tillvaron.

Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. 28-åriga Sara Lindqvist från Haninge och 65-åriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Men där finns förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner – inte bara mr Darcy och Bridget Jones – och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och varken Sara eller invånarna vågar tänka på att hon snart måste åka hem.

Läs mer

Saker jag gör medan jag borde skriva

Georgetown

Det är lördag, och jag bestämde mig för att äta brunch i Georgetown. Georgetown är en stadsdel i DC som är så dyr att den ser ut som en småstad i en film eller, säg, i Gilmore girls. Varannan butik säljer antikviteter, varannan märkeskläder.

Läs mer