Om mig

Jag debuterade hösten 2013 med boken Läsarna i Broken Wheel rekommenderar på Bokförlaget Forum. Sommaren 2015 kom min andra bok, Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt, ut. På den här sidan hittar du information om mig och min bok och saker som jag gör medan jag egentligen borde skriva.

Jag jobbade extra på en bokhandel under större delen av min uppväxt, och kan fortfarande inte gå in i en bokhandel utan att instinktivt räta till bokhögar. Så förmodligen är det inte så konstigt att min första bok handlade om vad en bokhandel kan betyda för en liten småstad.

Mer konstigt är det att jag valde att låta den utspela sig i USA. När jag skrev den hade jag aldrig ens varit där. Jag föddes 1983 i Haninge, söder om Stockholm, och bor nu i Älta, söder om Stockholm, så till skillnad från Sara har jag inte tagit mig särskilt långt. Däremot har jag vuxit upp med de amerikanska berättelserna – TV-serier som Gilmore Girls och Twin Peaks, böcker av Annie Proulx och Louisa May Alcott och Fannie Flagg – tills det nästan kändes som att jag också var född där.

Helt osannolikt är det att min andra bok handlar om motorcyklar. Jag tycker om läsning. Det är en fin aktivitet. Man kan göra det i en bekväm fåtölj, med en filt över knäna och kanske en skål choklad bredvid sig. Så är det inte med motorcyklar. Det är ett mysterium varför jag valde att involvera dem i min bok, och mig i dem. Precis som Anette tycker jag inte om saker som går fort. Jag tycker inte om saker som lutar. Jag tycker inte om saker som är högljudda. Min favoritattraktion på Gröna Lund är chokladhjulslotterierna.

Konsultverksamhet

Förutom att läsa och sälja böcker har jag också alltid varit en föreningsnörd. Jag har varit aktiv i kvinnojoursrörelsen, Röda korset, Svenska FN-förbundet, och en hel del andra som jag säkert knappt ens kommer ihåg. Innan jag började skriva böcker på heltid hade jag förmånen att få arbeta professionellt med ideella organisationer. Mitt konstulföretag specialiserade sig på rapporter och utvärderingar för ideella organisationer. Våra uppdragsgivare inkluderade bland annat Socialdemokraterna, Röda korset och Röda Korsets Ungdomsförbund, Scouterna, RFSL Ungdom, Rädda Barnen och Umo.se – ungdomsmottagningen på nätet. Dessutom var jag årsmötes-junkie och levde ut det genom att vara mötesordförande för alltifrån RFSL Ungdom till KFUM Sverige.

Jag tar fortfarande på mig vissa konsultuppdrag, så tveka inte att höra av er om ni har något som behöver göras. Om jag inte kan ta på mig det har jag också många kontakter med andra konsulter som jag arbetat nära och kan rekommendera.

Läs mer

Saker jag gör medan jag borde skriva

Ett leende skickas från Penza till Linn Valley, via Älta

Jag är ohjälpligt sentimental när det kommer till små fina vardags-handlingar. Pass it forward och allt det där. Jag gillar tanken på någon sorts balans och att goda gärningar sprider sig till fler och får sin belöning så småningom. Jag erkänner villigt att det inte finns något vetenskapligt stöd för den här tanken och att det med tanke på världsläget verkar högst osannolikt, men ändå. Man måste få tro på omöjliga saker också.

Och helt ovetenskapligt vill jag här dela med mig ett litet anekdotiskt bevis för det: idag var jag väldigt duktig och inte bara skrev utan också rensade avloppet (så. nu pratar vi inte mer om det, förutom att slå fast att jag är oerhört vuxen). Genast, som sådana här saker fungerar, fick jag min belöning: ett oerhört charmigt brev från en ung kvinna i Ryssland. Hon hade läst min bok, hittat min adress på min hemsida och bestämt sig för att skriva ett riktigt brev istället, eftersom alldeles för få människor gör det nuförtiden. Hon skrev bland annat att hon var övertygad om att min bok bara kunde ha skrivits av någon som tror på mirakel (helt sant) och att den hade inspirerat henne i hennes eget skapande. Hon skriver poesi och prosa och gör vackra vykort – tar bilderna i hennes stad, Penza, och trycker dem inne i stad på det lokala tryckeriet. Hon skickade med tre fantastiska bilder på kaffe (oslagbart), plommon och ett parishjul över vackra höstträd och hoppades att de skulle vara en extra anledning att le.

Precis samtidigt som jag satt och log åt vykorten fick jag ett meddelande från en lärare i Kansas. Varje måndag började hon dagen med att fråga sina unga elever vad de hade gjort under helgen, och när det var hennes tur svarade hon att hon hade rest till Iowa och träffat hennes vän Sara från Sverige. Sara var i Iowa för att hälsa på sin brevvän, som tyvärr precis hade dött. Vad dog hon av? frågade barnen (barn har alltid ett utmärkt sinne för detaljer) och hon svarade: ”Vet ni, det har jag faktiskt ingen aning om. Jag tror inte det nämndes i boken.”

Jag älskade den anekdoten eftersom den så helt matchar min egen syn på boken (Vad jag har gjort i helgen? Hjälpt miss Marple lösa åtskilliga mord. Jag ligger inte på latsidan) och eftersom jag hade de vackra vykorten från en främmande rysk stad framför mig erbjöd jag mig förstås att skicka några vykort och en hälsningar från Sverige till hennes skola. Hon tyckte att det skulle vara fantastiskt, och skulle för övrigt genast dela med sig av den här fantastiska nyheten till sin syster, som var den som lånade henne min bok och så skrev hon: ”you can’t imagine how big my smile is right now!”

Vilket faktiskt innebär att ett leende har skickats hela vägen från Penza i Ryssland, mellanlandat i Älta, Sverige, och slutligen hamnat i Linn Valley, Kansas. Är inte det en rätt vacker tanke?

Ps. För den som undrar: Penza ligger ungefär 600 kilometer sydväst om Moskva och grundades som en gräns-vaktpoststad. Än idag finns delar av Lomovskaya vaktpostlinjen bevarad mitt i stan, från ca 1640. Från början var det bara enstaka vaktposter i trä, men 1663 anlände arkitekten Yuri Kontransky till Penza för att bygga fort (fortfarande i trä), på tzarens order, som skulle skydda Ryssland från krimtatarerna. (För den som undrar: krimtatarerna härstammar från de mongoler som tog sig ända hit, ledda av en av Djinghis Khans söner, men här riskerar jag att förlora mig i Wikipedias förlovade värld, så det är bäst att jag sätter stopp).

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt är en varm och humoristisk feelgoodroman om drömmar, vänskap och kärlek.

Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra, där blip-blip-ljudet från kassan långsamt driver henne till vansinne. Och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.

Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens, och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.

Läs mer

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar är en romantisk och humoristisk feel good-roman om vänskapens kraft, kärleken till böcker och om att hitta sin plats i tillvaron.

Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. 28-åriga Sara Lindqvist från Haninge och 65-åriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Men där finns förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner – inte bara mr Darcy och Bridget Jones – och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och varken Sara eller invånarna vågar tänka på att hon snart måste åka hem.

Läs mer

Saker jag gör medan jag borde skriva

På kontoret.

Japp. Jag är tillbaka på kontoret efter sommaren. Jag inledde stabilt med att misslyckas med att komma ihåg vilken kod det var som ändå inte gällde längre eftersom den ändrats under sommaren. Som tur var räddades jag av en person som uppenbarligen jobbat lite mer i sommar.

Läs mer