Saker jag gör medan jag borde skriva

Är romantiken död i Älta?

Nej, men den verkar ha en väldigt dålig dag.

Fast å andra sidan – kanske är det snarare ett bevis på att både romantiken och dramatiken lever och frodas? Frågorna är många: är det någon som försökt ge bort dem och misslyckats, t.ex. genom att åka hem till någon av villorna där ens arga fru bor och försökt övertyga henne att i alla fall öppna dörren, den andra kvinnan betydde ingenting, det var på en konferens, jag var full, jag har ju för i helvete köpt rosor, nehej, skit i det då? Eller någon som fått dem och inte blivit särskilt imponerad – så vi kan bara träffas när din man är på jobbet, och nu säger du att ni ska försöka gå i parterapi, och så tror du att ett halvt dussin rosor skulle få mig att känna mig bättre? I’m out of here.

Rosorna väcker också andra frågor: bilden togs igår strax före – har någon alltså börjat dagen med att få sina rosor avvisade eller sitt hjärta krossat? Vem får röda rosor på förmiddagen? Eller har de stått i en vas över natten och väntat på att den som fått eller gett dem skulle bestämma sig? Har någon låtsas bli glad över dem för att få ligga, och sen helt kallsinnigt slängt dem på vägen hem på morgonen, iklädd gårdagens kläder och smink och redan på väg till nästa älskare?

Det kan förstås vara så att någon fått dem på en dejt inne i stan, släpat hem dem på bussen och sen tröttnat när hen kom hem. Men det känns långsökt – om dejten var så dålig att man ville slänga rosor, varför göra det när man kom fram?

Det finns en berättelse bakom de där rosorna, det är jag övertygad om. Jag vill hitta personen som slängde dem, bjuda på ett par öl på puben i Älta och få reda på alla detaljer.

Ändå: alla vet att det borde ha varit ett dussin röda rosor. Något annat är helt fel.
>