Igår var jag på möte på Forum och fick redigeringskommentarer från min fantastiska redaktör Kerstin Ödeen. Det är alltid så befriande med redigeringskommentarer – hundratals eller tusentals små funderingar kring ens ordval som man inte behöver göra själv, som hjälp att rensa bort lite onödiga upprepningar och vänliga post it-lappar med ord som man använder lite väl ofta.

(Mina ord: Öh. Klentrogen. Hänga. Instinktivt. Utifall att. Få slag. Galen/galet/galning. Idiot/idiotisk. Gode gud/för guds skull. Cool. Tuff)

Man kan också passa på att stjäla med sig ett ex av Simona Ahrnstedts En enda hemlighet. Detta gjorde jag alltså igår ca 14.27, och jag har ännu inte läst den.

Förstå vilken självdisplin och vilken själslig styrka jag uppvisar i just detta nu, när jag redigerar och bloggar istället för att genast dyka ner i den. Men jag får min belöning. Åsa Hellberg har t.ex. redan läst den, så jag lider förstås med henne. Hon behöver vänta ett helt år på nästa bok, medan jag bara behöver vänta tills på lördag.

Det är mitt eget mål. Jag tänker mig en solig lördagsmorgon, med fåglar som kvittrar utanför mitt fönster och lyxfrukost inhandlad specifikt för att kunna stanna i sängen hela förmiddagen och läsa. Än så länge har jag lyckats stå emot frestelsen att istället göra det nu, nu, nu. Vi får se om jag också är stark nog för att inte istället ägna en solig fredagsmorgon åt den…