Ja, det finns sånna.

Fina, solskensfyllda dagar då jag njuter av att sjunka in i min berättelse och skriver på och dricker kaffe. Då jag umgås med karaktär som gamla vänner och njuter av att komplicera deras liv, och boken känns bra och jag litar på min berättelse. Jag har haft flera den här veckan, vilket är något av en ynnest.

Så idag körde jag fast lite. Jag tappade fart i skrivandet, ignoreradet det, skrev på, och stannade upp och tänkte: ”Vänta lite nu, kan det vara så att …” Och så identifierade jag en möjlig svaghet i den delen av boken jag skrivit på ett tag.

Här kommer förstås en livsfarlig fälla: frestelsen att scrolla upp, läsa igenom gamla scener, eller skriva ut hela manuset för att skriva arga kommentarer i marginalerna. Igår lyssnade jag på Ninni Schulmans och Caroline Erikssons fantastiska podcast Skriv en bestseller (eller en annan bok) och de pratade om självtvivel. Specifikt pratade de om att inte scrolla upp i manuset.

Men just den här berättelsen jag skriver på har en djävulsk förmåga att tappa styrfart så fort jag slappnar av det minsta lilla. Det beror på själva upplägget, som jag ska skriva om någon gång när idén har fått lite fastare form. Så jag skrev ut 150 sidor, sa åt mig själv att inte redigera på detaljnivå och bet ihop inför den förväntade anstormningen av självtvivel.

Som inte kom! Början av delen jag skriver på fungerade bra. Och sen fann jag mycket riktigt några svagheter, men det var svagheter som jag trodde att jag skulle hitta och redan hade funderat ut en lösning på. Få saker tycker jag är så tillfredsställande som att ha analyserat min berättelse korrekt. Det är nästan som om jag vore en professionell författare som visste vad jag gjorde!

Min agent emailade precis samtidigt för att fråga hur det gick med boken, så jag svarade mycket entusiastiskt att det gick fantastiskt. Nu måste jag kanske emaila henne igen på måndag när jag har kört fast och säga att allt är värdelöst. Vi får se. Kanske kommer jag bara fortsätta vara oövervinnerlig för alltid och hela berättelsen kommer skriva sig själv.

Varför inte? Solen skiner. Det är varmt ute. Det är väl nästan ett ännu större mirakel i februari.