När jag inte tillbringar min tid med att läsa svåra böcker och skriva långa anteckningar i marginalen, är jag just nu mitt uppe i ett fönstertvätts-projekt.

Ni som följer bloggen och vet att mitt tidigare projekt var omorganisering av bokhyllan kanske nu mycket rimligt frågar er om jag egentligen borde skriva. Men jag väntar faktiskt på redigeringskommentarerna på Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt, så bortsett från de sedvanliga arbetsuppgifterna som man alltid kan göra (tänka på nästa bok, läsa igenom sitt manus en extra gång på egen hand, och ta tag i personadministrationen av typen kvitton) så har jag faktiskt ingenting bättre att göra.

Nåväl. Fönstertvätt. Numera är det allmän accepterat att det inte bara är jordbruk och barnafödande som är Guds straff för att vi åt av kunskapens frukt, utan även fönstertvätt. Gud sade: ni kommer att föda era barn under smärta och födslovåndor, och bruka jorden bland tistlar och törnen och i ert anletssvett, och ni ska tvätta fönster som aldrig, aldrig kommer bli helt rena eftersom det kommer bli ränder oavsett vad ni gör och oavsett hur många gånger ni tvättar om de jäkla fönsterrutorna, och det kommer finnas fläckar som ständigt verkar sitta på andra sidan och som aldrig går bort. Amen.

Fönstertvätt tar inte fram det bästa hos mig.

En gång stod jag och stirrade bistert och kritiskt på  mina nyligen tvättade fönsterrutor och muttrade för mig själv: ”Men för i helvete, det är fortfarande ränder”. Sen insåg jag att fönstret var öppet och att jag hade börjat se ränder på naturen, och då tänkte jag att det var bäst att ändra min ambitionsnivå lite när det gällde fönstertvätten.

Så numera ska det gå snabbt och slarvigt och bli bättre än det var innan (ett mål som verkar enkelt eftersom våra fönster är permanent smutsiga, men när man väl tvättat dem ser man ju inte att de är renare än de var innan så allt är fortfarande väldigt otillfredsställande och det finns fortfarande ränder. Som jag numera inte alls störs på. Nej då.)

Jag har också insett att det bara finns två perioder under året (vad vissa teoretiker kallar windows of opportunity) då fönstertvätt kan ske. Den ena är precis nu, försommaren, då det händer så mycket ute i naturen att man ständigt vill titta ut genom fönstret och då kan vilja se det klarare. Den andra är hösten, då det återigen börjar hända saker och man kan vilja se höstfärgerna i all sin klara och icke-dimmiga glans. På vintern är det meningslöst att tvätta fönster eftersom det är mörkt större delen av tiden och man bara ser sin egen spegelbild (för att inte tala om opraktiskt eftersom man själv och fönstret fryser till is under själva tvättandet). På sommaren är det meningslöst eftersom det ändå är för varmt och man nästan aldrig är hemma och är man hemma vill man mest vara utomhus eller någon annanstans.

Så idag ska fönster tvättas. Antingen de två i vardagsrummet eller balkongfönsterglasen. Jag tvättade köksfönstren i lördags, så det går framåt. Sakta. Med ränder.

Önska mig lycka till.