Det finns definitivt något betryggande med svarta skjortor. Sen mina tidiga flat-klubbs-dagar är det lite som att ta på sig en uniform, typ som väktare eller polis, komplett med det automatiskt sammanbitna, coola ansiktsuttrycket. På den tiden bestod hela min utekvälls-garderob av antingen: 1, svart t-shirt med politiskt budskap. 2, vanliga svart t-shirt i kombination med svart läderarmband. 3, svart t-shirt och svart skjorta, ibland med uppkavlade armar och kombinerat med det svarta läderarmbandet.

Öh, nej, kanske inte svart skjorta. Vill inte råka blänga på kunder som kommer in i butiken (det kom sig av behovet att vända blicken mot dörren när någon ny kom in för att se om man kände den, och sen direkt vända bort blicken om man inte gjorde det, så att varje gång en ny kom in så möttes de av svischande huvud, en snabb, granskande blick, och sen nonchalant och uttråkade och/eller blängande ansiktsuttryck som snabbt vändes bort från dem.)

Vit skjorta it is. Som en servitris, tänker jag, som serverar böcker omkring mig som vore det alkohol.