Saker jag gör medan jag borde skriva

En djupt filosofisk fråga om samhället och människorna och hur det moderna livet fungerar

Varför har 1117 Vårdguiden en papperstidning?

Jag menar, vi har knappt ens dagstidningar kvar i Sverige och ännu färre dagstidningar som producerar egen journalistik, men Vårdguiden har en papperstidning? Som de känner ett brinnande behov av att dela med sig av till mig.

Det är inte menat som en kritik. Jag har egentligen inget emot reportage som ”Modedieten som fungerar” eller ”Lindra halsbrännan”, och jag är klart förtjust i artikeln ”Trampa inte på min portvinstå”. Jag har länge försökt hitta svar på frågan varför gikt plötsligt försvann, eller i alla fall drastiskt minskade. I alla Georgette Heyer-romaner drabbas rika och frossande äldre män av gikt och nu plötsligt gör dem det inte. Det är inte precis som att vi saknar rika och frossande äldre män idag, men de verkar inte få problem med gikt. Varför? Vad är ens gikt? Artikeln ger redan i ingressen delvis svar: ”förr ansåg man att portvinstå (jag visste inte ens att det kallades det!) eller gikt enbart var en vällevnadssjukdom. Nu vet vi att den smärtsamma sjukdom är delvis ärftlig och idag finns effektiv behandling.”

Kanske är den effektiva behandlingen också svaret på frågan varför vi inte verkar få det längre – vi kanske får det men bara behandlar det så bra att ingen längre måste prata om det hela tiden. Jag fick också äntligen svaret på vad gikt är, varför det uppstår, varför män oftare får det än kvinnor, och hur det behandlas idag.

Jag har alltså inget emot artiklarna eller ens tidningen, men var kommer den ifrån? Varför finns den? Varför får jag den? Kommer de en dag börja producera grävande journalistik? (För där finns en lucka i marknaden att fylla, kanske i samarbete med Nacka-tidningen som jag också får – en liten extra lokaltidning, inte Mitt i Nacka, eftersom de tydligen kände behov av två lokaltidningar i en tid då ingen av dem borde gå runt).

Det påminner mig också om att jag måste börja läsa lokaltidningen. Det känns grovt ansvarslöst som författare att inte göra det.

>