Jag har bland mina nära vänner en anmärkningsvärd hög andel … noggranna människor. Pedanter är ett annat ord man kan använda. Eller galna, skogstokiga osv. Många av dem har en närmast besatt kärleksrelation med sitt strykjärn. Ska det bos på hotell så är det första de gör att öppna garderoben för att se om det kanske finns ett litet strykjärn och strykbräda där.

Jag har ett strykjärn, det vill jag ändå påpeka. Jag tror att mina föräldrar kände att det ingick i ett vuxet hem, för ett kort tag hade vi även en strykbräda. Den rök i en utrensning, någon gång. Jag minns inte vad som hände med strykjärnet. Jag tror det tyvärr användes i något av Syrrans konstprojekt och blev en liten aning… eh, missfärgat.

I vilket fall så är en av de vännerna på väg hem till mig nu. Han sms:ade för att berätta vilken buss han skulle komma med. Sen kände han sig manad att också sms:a: ”Jag har också en ostruken tröja på mig.”

Svenska är inte hans förstaspråk, så jag hoppas verkligen att han menar en skjorta, men jag tror faktiskt inte det. Jag tror att han stryker sina tröjor.

Jag svarade förstås att var han klädd i en ostruken tröja så kunde han gott stanna hemma. Man måste ändå ha en viss standard, tycker jag.

PS. Han använde som tur var inte versaler i sitt sms, men jag fick en misstanke om att han gärna skulle göra det. Så allvarligt var det här.

PPS. Jaja, han är trevlig ändå.