Jag och Isak ägnade fredagskvällen åt att dricka Djävulskaffe (det är vårt nya namn på bensinmacken formerly known as Statoil).

Tidigare under kvällen berättade jag om min plan för september. Jag har återigen bestämt mig för att bara sitta hemma, inte träffa några människor och gräva ner mig i skrivandet. ”Jag ska ha en skrivar-månad. Bara fokusera på skrivandet. Inte tänka eller känna någonting. Det är bara tre veckor kvar av september, så det känns görbart. Det är typ en månad, men jag är ändå lite snäll mot mig själv.”

Än så länge är det inte bara guld och gröna skogar: ”Jag är inne på dag tre nu och jag måste säga att det är sjukt tråkigt. Sjukt, sjukt tråkigt.  Skrivandet är okej. Men det räcker med att vara hemma i tre dagar för att jag ska börja fundera på om jag inte borde skaffa ett liv.”

Isak såg oroad ut här. Ingenting gott har någonsin kommit ur att jag skaffar ett liv.

”Igår var de enda personerna jag hade den minsta sociala kontakt med damerna på vattengympan. Sen såg jag på tv-serier i soffan och skrev hela kvällen och ja, det var fantastiskt, men jag börjar redan känna att jag kanske borde bryta av med lite mänsklig kontakt ibland. Jag har inte ens klarat en vecka. Det kommer bli tufft.”

Någon halvtimme senare satt vi med vårt kaffe (pappmuggarna har inte förändrats alltför mycket. De har märket på sitt kaffe på muggarna, inte Det nya namnet på Bensinmacken-who-must-not-be-named). Framför oss en vacker utsikt över parkeringsplatsen, delar av Länna köpcentrum och påfarten till Nynäsvägen. Vi satt vid vårt vanliga bord, det enda som gått rätt hittills den här kvällen (först var det en Mathems-bil parkerad exakt där Isaks bil brukar stå när han hämtar upp mig, sen var det barn på Max så att vi inte kunde sitta vid vårt vanliga bord och sist men inte minst så använde en annan man den kaffebryggaren på Djävulsmacken som jag alltid använder. Det var bara en sån kväll. Men bordet var ledigt).

Av någon anledning pratar vi om mode och personlig stil, och jag säger något i stil med att jag borde handla nya kläder. ”Jag kanske funderar över vilken min stil skulle vara de här tre veckorna, och sen kan jag ge mig ut och shoppa i oktober. Jag gillar höstkläder.”

Isak: ”Eller också så shoppar du någon gång under de här tre veckorna. Så kan du ju också träffa lite människor.
Jag: ”Men man träffar ju inte människor när man shoppar? Möjligtvis träffar man folkmassor.”
Isak: ”Ja, jo, men du behöver ju inte ge dig ut i rusningstid. Du kan ju gå ut och handla kläder någon gång mitt på dagen.”
Jag: ”Men jag förstår inte vad det har med att träffa människor att göra?”
Isak: ”Ja, men du pratar väl ändå med människor när du handlar saker? Hälsar på expediten? Ber om råd?”
Här stirrade jag klentroget på honom. ”Isak”, sa jag. ”Försöker du säga till mig att när du pratade om att träffa människor så menade du prata med expediter? Har det verkligen gått så långt att det är ditt råd för att se till att jag får lite sociala kontakter i vardagen?”
”Det var du som pratade om att du inte träffade några människor!” sa Isak defensivt.
”Jag handlar ofta på Ica! Om det är det du menar så säger jag faktiskt både tack, ja, det var bra så och nej, jag vill inte ha något kvitto. Nästan dagligen.”
”Okej, okej. Jag tror dig.”
”Dessutom kan jag alltid prata med mina karaktärer”, sa jag.

Nu i efterhand börjar jag känna att det inte är ett gott tecken när ens vänner sänker ambitionsnivåerna för en så mycket. Lustigt nog såg inte Isak märkbart lugnare ut av min sista replik heller.