Jag ska aldrig, aldrig, aldrig gå ut för att röka på O’Hare igen.

Jag hade över en timme tills mitt flyg boardade, minst 1 timme och 40 minuter tills flyget gick, och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag skulle hinna ut för att röka en snabb cigarett och sen ta mig igenom säkerhetskontrollen igen. Det var helt klart mitt livs mest dyrköpta cigarett.

Dyrköpt i stress och ren panik, det vill säga.

”This is crazy”, sa kvinnan bakom mig i kön till säkerhetskontrollen. ”I’ve never seen anything like it.”
Mannen som jobbade i säkerhetskontrollen (eller kön till den, vi kunde ännu mest skymta den vid horisten) himlade lätt med ögonen. ”Welcome to O’Hare on a Sunday”, sa han torrt.

Jag antar att det är någon sorts karma, eller universums ständiga försök att utjämna sig själv. Det var ingen kö alls från Cincinnati imorse, och bara pre-screening.

”This made my morning so much better!” sa kvinnan som stod bakom mig då, inför den oväntade lyxen att inte behöva ta av sig skorna eller jackan eller ta ut laptops. ”I don’t mind doing it for security, but, well, you know…”
”You have to enjoy the small things in life”, instämde jag.
”Exactly!”

Oh well. Jag kom med planet och är nu i Des Moines, Iowa. Det hade varit pinsamt att fastna i Chicago den första gången Lathea lät mig flyga själv.