Så kommer historieskrivningen se ut. Med en heroisk insats har jag lyckats bryta mig in i den delen av badrumsskåpet där lysrören sitter och dessutom fått loss dem. Nu ska jag bara inhandla några nya och få fast dem, så kommer jag – halleluja! – ha ljus.

Jag har använt värmeljus i tre veckor, vilket ju är fint och harmoniskt på alla sätt och viss och förmodligen skulle ha pågått tills jullovet om jag inte skulle få en tillfällig inneboende om en vecka och alltså jobbar mot en deadline.

I vilket fall. Jag funderade på att lägga till Gud på listan ovan, men kom fram till att jag nog inte kunde mäta mig med Honom. Han behövde ju faktiskt inte ens en dag på sig för att fixa fram ljus.

Om jag hade ansvarat för Skapelsen hade det sett ut ungefär så här:

”Och badrummet var öde och tom, och mörker var över badkaret, och Katarina sade:

Låt mig hitta en pall att stå på för att se hur man bryter sig in.

Och sen varde det tv-serier, och böcker, och skrivande.

Och Katarina sade: jag fattar ingenting.

Och sen varde det ytterligare en vecka.

och Katarina sade: jag behöver en sexkantsnyckel

vilket tog två veckor till.”

Och så vidare. Jag ska avsluta berättelsen med ett ”Och det varde ljus!” efter dagens besök på Claes Ohlson. Eller kanske morgondagens. Vi får se. Efter det blir det världsherravälde och fler stordåd, förstås.