Frågade en vän precis. Ja, februari rusar iväg. Januari rusade också iväg. Det här är något av ett mysterium och eventuellt brott mot naturlagarna. VEM har hört talas om att de mörka, deprimerande, snöslaskiga vintermånaderna bara försvinner iväg?

Det skulle kunna vara ett gott tecken om jag inte hade fått panik varje gång jag skriver ett nytt datum på morgonen. Den femte?! Hur kan det vara den femte? tänker jag över morgonkaffet och funderar över om det är värt att stressa när jag redan ligger efter. Tyvärr är Hilary Mantels båda böcker utläst, men jag har en Elisabet-biografi hemma som jag har fortsatt med, och kan alltid köpa lite blandade Tudor-biografier imorgon när jag ska fika med den fantastiska Simona på den fantastiska akademibokhandeln vid Mäster Samuelsgatan.

Som jag inte ska läsa direkt, förstås, eftersom, herregud, det är den femte. Jag måste jobba på.