Igår skulle jag ha en effektiv skrivardag och var så trött på att sitta hemma och skriva att jag redan på fredagen hade bestämt mig för att ta med mig mina mappar, mitt ritpapper på rulle, datorn, anteckningarna, pennskrinet och anteckningsboken och sätta mig på ett fik. Kanske Sickla, kanske stan, kanske Tyresö, det var inte så viktigt, bara det var någon annanstans än hemma.

Som tur var vaknade jag upp på lördagen och tänkte: herregud, julhandeln pågår. Jag kan inte åka till Sickla och trängas med desperata julshoppare och förvänta mig kunna jobba. Som den smarta och förutseende person jag är tänkte jag då: Haninge Kulturhus.

Jag och Isak sitter där rätt ofta. Det är en stor, fin byggnad med ett fantastiskt ljus. Sitter man i biblioteket öppnar de stora fönstren upp sig mot en skogsdunge, så att allt ljus filtreras genom trädgrenarna. Sitter man i det stora fiket precis vid ingången är ljuset klart och vackert, med utsikt över Poseidons torg, som i ärlighetens namn mest är en avstängd fontän. Där finns kaffe och gratis påtår och stora bord, perfekta för att sprida ut sitt ritpapper på rulle.

Där fanns tyvärr också en pepparkakshusutställning och en verkstad där barn kunde göra eget pepparkakshus. Man kan säga att jag inte riktigt hade varit förutseende nog att komma ihåg att det var Lucia.

Efter någon timme avbröts mitt jobbande av Vattenmannen och Speed, men ärligt talat var det en så fin, solig dag att det var omöjligt att inte le åt det. Jag och den unga ekonomen som jobbade bredvid mig sneglade lite på varandra, skakade på huvudet och sa: ”Ja, de är ju faktiskt väldigt duktiga.”

Som alltid väckte mitt ritpapper intresse.
Man på måfå: ”Ursäkta, jag måste fråga, vad är det du skriver på?”
Jag: ”En roman.”
Man: ”Vad roligt! Jag tänkte nästan det. Jag tjuvkikade faktiskt lite och såg ordet ‘hångelscen’. Är det för vuxna eller barn?”
Jag: ”Öh.”