En rättelse på mitt föregående inlägg. Hela sekvensen ser från kundens perspektiv ut så här: Man köper semlor. De är slut. Man är illamående.

Men det var det värt! Det är också en strålande vårdag ute, som från en svunnen barndom när man kom hem från skolan och upptäckte att gatorna hade sopats och mamma drack kaffe ute på trappan på Filten (det fanns en speciell filt… gul, med något på? Jag kommer inte ihåg vad det var, men jag kommer ihåg filten). Det är något med väder som är i grunden nostalgiskt: i sin renaste form påminner årstider mig alltid om tidigare årstider; andra höstar, andra vårar, andra somrar, andra illamåenden efter att ha hetsätit semla en tisdag i februari.

Fina minnen. Nu ska jag och min sockerchock skriva bok!