Jag har förstås en svaghet för tuffa kvinnor med uttryckslöst ansiktsuttryck, liksom för serveringspersonal. När de två kombineras blir det tyvärr lätt ovärdigt.

Jag: ”Sorry, I’d like a SeyBrew/coffee/anything, please.”

Servitris: uttryckslöst ansiktsuttryck, tuff kroppshållning och möjligtvis en nick.

Jag: ”Thank you very much. Thanks. That’s great” (maniskt leende)

Hon (ännu mer uttryckslöst ansiktsuttryck): ”Where are you steated, madam?”

”It’s no problem. I’ll just wait here. Thank you very much.”Följt av fler maniska leenden och några extra tack för säkerhets skull.

Transaktionen avslutas med ett ”You don’t have to wait here. Madam.” Varpå jag drar mig tillbaka efter några till leenden.

Och sen börjar det om när jag vill ha en till öl.