Under jullovet gick Syrran ner till biblioteket och lånade ett par olika böcker inför ledigheten. Några Agatha Christie vi av någon outgrundlig anledning inte har hemma, och Johan Hakelius Ladies. Den kom för ”ett par år sen” och eftersom jag gillar både England och kvinnor minns jag att jag noterade den då. Jag vet också att jag köpte den och gav bort den till någon.

I vilket fall. Syrran gillade den och sa att den var en perfekt slöläsnings-streckläsnings-bok som man kunde tänka att man bara skulle läsa ett par kapitel av och sen sitta uppe halva natten för att läsa ut. Jag älskar bibliotek, men en av de negativa delarna av den är att man måste lämna tillbaka böckerna. Det känns alltid onaturligt för mig. Men nuförtiden får man alla möjliga påminnelser, inklusive ett sms, så jag släppte motvilligt taget om böckerna och tänkte att jag skulle köpa den senare för att läsa den själv.

Så de senaste veckorna har jag letat efter den, på ett låg-intensivt sätt. Varje gång jag går in i bokhandeln påminner jag mig om att han heter något på H, kollar pocket-registret, ser att de inte har den och strosar vidare. Den har ändå ett par år på nacken. Till slut gav jag upp och beställde den via Bokus, trots att den där av outgrundliga anledningar bara verkar finnas i inbunden (en helt enorm stor bok).

Igår fick jag ett sms om att den var på väg, och idag satt jag i sängen och drack kaffe i vanlig ordning när min blick liksom drogs till H-delen av min bokhylla. Och där var den. Precis som jag mindes bokryggen i pocket: starkt rosa, snirkliga bokstäver, Ladies.

Jag kommer visserligen ha dubletter tills jag träffar någon som vill ha den (”Pappa! Jag har en bok till dig och mamma” tänker jag mig att jag ska ringa upp och säga, helt osjälviskt som den goda dotter jag är), men redan förordet visar att det här är en bok värdig att ha två exemplar av: ”Den vanligaste frågan man får när man skrivit en bok är varför man inte har skrivit en annan bok. Varför just det ämnet? Varför just de personerna? (…) Det är inte nödvändigtvis en elak fråga. Inte ens en dum fråga. Det finns trots allt ett mått av arrogans i att drista sig att skriva en enda bok på ett visst sätt, av alla de böcker som skulle kunna skrivas på alla möjliga sätt.”

Jag älskar den sista meningen: ”Ett mått av arrogans”, ”av alla de böcker som skulle kunna skrivas”, för att den är så sann. Igår pratade jag med en god vän om att alla mina huvudpersoner precis blivit tio år äldre den förmiddagen, och att det innebar att jag skulle behöva fylla tio år av deras bakgrundshistoria med mer information. Men jag trodde ändå att det måste bli på det sättet. ”Hur bestämmer du sådana saker?” frågade hen och jag såg lätt förvirrad ut. ”Jag, öh, känner att det blir bäst?” svarade jag, eller något sådant. ”Har du någon du kan bolla med?” frågade hen, också det en vanlig fråga. ”Ja, jo, jag har ju en fantastisk förläggare som jag kan bolla mer övergripande saker med, men jag kan tyvärr inte ringa upp henne och fråga hur gamla mina karaktärer är” (Men herregud vad jag ibland skulle vilja kunna göra det).

Faktiskt tror jag att författar-yrket är 90 % beslut och 10 % skrivande. Det är en av anledningarna till att jag tycker att den första, skissande idé-fasen är så ansträngande. Så länge inga beslut är fattade är ingenting riktigt verkligt. Personen kan vara man, eller kanske kvinna. Kanske jobbar hen med IT, eller så är hen kock. Vem vet? De kan vara trettio eller femtio och hela handlingen kan utspela sig i Älta eller kanske i Oregon.

Det är i det läget jag önskar att jag hade varit mer arrogant, men för mig kommer arrogansen mycket senare. Ungefär nu, faktiskt, när jag har jobbat så mycket med idén att jag kan säga, arrogant och liksom mytiskt: ”Det är det här som hände” eller ”Personen är bara på det viset” eller ”Alla personer är nu tio år äldre än de var igår.”

Och i samma ögonblick jag säger det kommer någon stackars karaktär få en fyrtioårskris istället för att vara en förvirrad trettioåring och en annan plötsligt ha behövt ha okvalificerade jobb i femton år istället för fem.

Det är fint.