Få saker piggar upp så mycket som ett riktigt bra litterärt gräl. Ta två personer, som båda ägnat hela sitt liv åt att leka med ord. Blanda med lite fåfänga, status-hets, professionell avundsjuka, personliga avundsjuka, osäkerhet, dålig självkänsla, och små kretsar där alla känner alla. Lägg till droger och alkohol efter tycke och smak. Resultatet blir ofta fantastiskt vassa och roliga förolämpningar.

Jag tänker på det här ämnet för att jag precis har läst Gerald Clarkes helt briljanta biografi över Truman Capote. Jag skulle säga att han och Gore Vidal är litteraturvärldens motsvarighet till Winston Churchill: en ändlös källa fantastiska förolämpningar.

Några favoritförolämpningar av Truman Capote:

Om William Faulkner:
”He was a great friend of mine. Well, as much as you could be a friend of his, unless you were a fourteen-year-old nymphet.”

Om Jack Kerouac:
“That’s not writing, that’s typing.”

Om Gore Vidal:
“I’m always sad about Gore—very sad that he has to breathe every day.”

Gore Vidal är förstås också en av förolämpningarnas mästare:

Om Truman Capote:
“He’s a full-fledged housewife from Kansas with all the prejudices.”

Och förstås: kanske min favorit-förolämpningar någonsin. Efter att Norman Mailer slagit honom på en fest, efter att Vidal sågat hans senaste bok:
”Once again, words fail Norman Mailer.”