Plötsligt slog det mig: det är fettisdagen idag! Då måste man lägga skrivandet åt sidan för att gå ner till Älta och köpa semlor. Det lokala cafét var öppet (de har sporadiska och ibland godtyckliga öppettider), så jag tänkte förstås att jag skulle stödja dem istället för Ica. Inget ont mot vår lokala Ica-butik, men det är trevligt med små butiker i centrum. Förutom cafét med de sporadiska öppettiderna har vi också en pizzeria och en asiatisk restaurang (båda stöddes betydligt oftare av mig när Syrran bodde här), en blomsterbutik, ett bibliotek och ett apotek.

Men just idag kanske cafét hade klarat sig utan mitt stöd. Jag tog en kaffe och väntade in nästa omgång semlor, och när det hade gått en halvtimme (den utsatta tiden) gick jag fram och frågade hur det gick på semmel-fronten. Hon såg ut som om ”front” var ett alldeles för väl valt ord.

Hon såg sig också omkring, lutade sig fram över kassan och viskade: ”Det finns tio kvar”, som om blotta omnämnandet av semlor skulle leda till att en hord fikasugna Ältabor attackerade likt en gräshoppssvärm.
”Fullt upp idag?” sa jag medlidande.
”Ja… man bakar semlor. Sen är de slut.”

Vilket faktiskt är precis samma upplevelse jag som kund har. Man köper semlor. Sen är de slut.