Så himla fin. Någonting jag lärt mig av både föreningslivet och författandet är hur långt främmande människor är beredda att gå för att göra en insats för galningar. Det senaste exemplet är Janne, knappt pensionerad (dvs. har gått i pension och jobbar nu nästan heltid för olika föreningar. Och driver ett företag med sina söner), som ägnade två timmar av sin lördag åt att köra runt mig i Karlskoga med omnejd. Vägarna! Industriområdena! Vägskyltarna!

Vi parades ihop av en gemensam vän som sett mitt inlägg på Facebook, och stämde möte klockan 11.00 i receptionen på Karlskoga Konferens och Hotell. Det var ungefär så mycket vi visste innan.

Han: ”Vad vill du se?”
Jag: ”Jaa du…”
Det jag verkligen ville se var industriområden, vägskyltar, E18 från lite olika håll, mindre vägar inåt landet, och lite blandad natur, helst inte så idylliskt. ”Vad som helst, egentligen. Det mesta.”

På något kändes det inte riktigt som att jag kunde erkänna att jag kommit till Karsloga för att se vägskyltar och några björkar och taniga granar. Men det fick jag ändå.

Saker jag såg under min tvåtimmars-guidning:
– Bofors gamla industrilokaler, numera inhysande blandade civilingenjörsrelaterade företag (Karlskoga är tydligen också staden med flest civilingenjörer per capita)
– Övriga Bofors-relaterade saker: knappt använd järnväg (enbart godstrafik; persontrafiken går till Degerfors), kanalen som en gång fyllde järnvägens funktion (”den hade ju en storhetstid på knappt femtio år innan den ersattes av järnvägen. Man har ju varit tvungen att restaurera många av slussarna”), gamla disponent- och arbetarbostäder
– Mängder med vägar och vägskyltar
– Ett blivande extern köpcentrum
– Tre (!) övriga industriområden (ackomanjerat med fakta om vad som tillverkas och vilken typ av hantering det är, t.ex. krut (”det har smält ibland. En gång kom vi tillbaka från semestern och då var alla fönstren i vår lägenhet i stan utbytta”)
– Vatten och natur (mycket björk och gran, men inplanterad bokskog)
– Bostadsområden
– Gymnasieskolan
– Motorstadion Gelleråsen
– Restauranger där han ätit julbord med jobbet/STF/Rotary/etc. (Olöst fråga i min bok: var äter man julbord i Skogahammar? Om det finns en Rotary-förening måste det ju finnas minst ett ställe där man kan äta julbord)
– Vägar och vägskyltar (alla vägar leder till E18, men han nämnde också inlandsvägen, som jag på något sätt kommer behöva förhålla mig till).

Till slut verkade han inse var min verkliga fascination låg och saktade automatiskt in vid varje antydan till industrilokal så att jag skulle kunna fotografera.

Bifogar två bilder som är symptomatiska för min dokumentation.