”Men vad är det med kvitton som är så jobbigt?”
Frågade en vän mig precis. Det är ett bevis på hur mycket jag tycker om honom att jag förlät honom för frågan (det fanns ett starkt underförstått ”det är väl bara att göra det” i den). Han jobbar bl.a. med andra människors kvittohantering, så förra gången jag klagade över dem sa han spontant och djupt känt: ”Herregud, du är en av dem.”
Ja. Ja, det är jag.
Så för att svara på hans fråga, här kommer ett par anledningar till varför kvitton är så jobbiga:
1, De hatar mig
Helt sant.
2, De gömmer sig
Medvetet. Idag hade jag precis satt mig ner med det utskrivna kontoutdraget när jag insåg att ALLA kvitton från juli på något sätt lyckats fly ifrån mig.
3, Det blir en ond cirkel
Plötslig snilleblixt: jag la ju alla kvitton på köksstolen längst in i hörnet, inskjuten under bordet, så att jag inte skulle behöva se dem medan jag skrev. Och det är en del av problemet. De är så jobbiga och hatar mig så mycket och gömmer sig så ondsint att jag alltid skjuter upp det alldeles för länge tills jag har glömt bort vad jag köpt och vart jag lagt kvittona osv. osv. osv. på ett sätt som jag skyller helt på kvittona.
Lösningen på det här är förstås att sätta sig regelbundet innan man lyckats tappa bort dem eller alltid ha en specifik plats där man förvarar dem på. Hahahahahahahahahahaha.
Jag tror jag ska börja rita skattkartor åt mig själv över vad jag lägger dem.