Resor tar egentligen inte fram det bästa hos mig. Flygresor stressar mig lite i sig, och jag lever ut det med packnings-listor och att göra-listor som är så detaljerade att man hade kunnat tro att det inte fanns några butiker i USA.

”Tänk om jag glömmer tandborsten!” kan jag vakna upp mitt i natten och tänka. Eller: ”Herregud, jag måste köpa en ny deodorant!” Inget av dessa går ju på något sätt att lösa på, säg, flygplatsen.

Men det är inte bara stress och kontrollbehov. Det är något med tanken att vara borta hemifrån som får mig att tro att jag skulle kunna bli en helt ny människa någonstans mellan Arlanda och Chicago O’Hare. Plötsligt ska jag bli en välorganiserad, tuff, äventyrlig, snygg, världsvan och charmig person. Som en tuffare variant av en flygvärdinna ska jag glida igenom säkerhetskontrollen som om jag inte gör annat om dagarna, anlända till hotellet, prydligt hänga upp alla mina kläder på galgar och mirakulöst ha en necessär som inte är en plastpåse. Jag antar att det här ska slå till någonstans halvvägs över Atlanten.

Det gör att min egentliga att göra-lista ser ut ungefär så här:
1, Bli snygg
2, Köp snygga kläder
3, Plötsligt utveckla känsla för personlig stil (men bekvämt och avslappnat och lätt att resa i. Förstås.)
4, Bli tuff och cool
5, Bli ordentlig och organiserad och vuxen person (ev. flygvärdinna)
6, Komma ihåg passet!!!!!!!

Någonstans i bakhuvudet minns jag att jag inte riktigt är snygg och tuff och cool och vuxen och organiserad. Jag har en vag medvetenhet om att min garderob inte är fylld av resvänliga, bekväma, snygga, coola, eleganta och modemässigt intressanta men ändå enkla och stilrena kläder. Den är snarare fylld av fem år gamla skjortor som inte riktigt passar nu och vita t-shirts med kaffefläckar. Jag tänker att jag ska ordna det ”innan jag åker”.

Jag åker på lördag. Gott om tid.