Jag har glömt att berätta det: igår fick jag nästan en prick på vattengympan! Detta hemska öde drabbar en, som ni som går på pass mer än jag säkert redan vet, om man bokar en tid och sen glömmer att avboka den/inte dyker upp.

Det var inte så att jag hade tänkt avboka vattengympan. Jag åt lunch och satt i soffan, helt redo att åka in och träna om någon timme, när jag plötsligt överväldigades av inspiration och satte mig i köket och skrev. Scenen gick så bra, och var så rolig, att jag för en lång tid inte ens kom mig för att ta en paus för att sätta på kaffe. När jag väl gjorde det var det först när kaffet höll på att bryggas som jag insåg: herregud, jag ska ju på vattengympa. Jag kan inte stå här och göra kaffe, bussen går ju om tio minuter.

Så bra hade skrivandet gått, så rolig var scenen, att jag till och med övervägde att skippa vattengympan. Men man måste avboka minst en timme innan lärde jag mig, och nu var det bara fyrtio minuter kvar. Annars får man en prick. Och har man fått tre prickar blir man spärrad i systemet och kan inte längre boka pass, utan måste förlita sig på att det finns platser lediga när man spontant dyker upp.

Ja, det finns förstås ett kryphål för de rika: man kan också betala 100 kronor för att få spärren hävd. De sa ingenting om hur länge spärren satt i, hur lång tid ens träningspass skulle hållas gisslan om man nu inte tyckte att det var värt att lösa ut det för 100 kronor. Inte heller stod det något om under hur lång tid prickarna fanns kvar. Om jag missar ett pass i februari, ett i mars och ett till i augusti – spärras kortet då?

Överlag var det brist på all form av finstilt information förutom det lugnande beskedet att man kunde köpa sig fri.

Så jag kastade mig iväg, hann med bussen med bred marginal eftersom den även var fem minuter sen på grund av förseningar, och kom fram till simhallen med sju minuter till godo. Damen före mig i kassan skulle också till vattengympan och frågade nervöst: ”Jag får väl ingen prick?”

Ps. Ni behöver inte bli för optimistiska eller imponerade av min roliga scen: den hörde självklart inte till boken jag borde skriva på just nu. Men det behöver väl egentligen inte tilläggas.