De som känner mig vet att jag i själ och hjärta alltid har varit medelålders/en pensionär. Det visar sig till exempel genom en av mina favoritsysselsättningar: en utflykt till återvinningscentralen.

Igår hämtade Isak upp mig för att transportera iväg en gammal soffa och lite blandade övriga saker som han ville slänga, och medan vi stod där med soffan, i ösregn, på väg mot Restavfallet upplevde jag en märklig känsla av frid. Lycka är inte ett för starkt ord i sammanhanget. Jag såg på Isak över soffan och sa: ”Herregud, det här är trevligt” och han höll förstås med.

Efteråt tog vi en kaffe och varmkorv på en OKQ8-mack, och eftersom vi oftast hänger på Statoil såg vi oss omkring och sa saker som:
Isak: ”Ja, jo, men det här är väl också en rätt trevlig mack.”
Jag. ”Ja, väldigt stor, faktiskt. Och tjusig.”
Isak: ”Väldigt skönt att ha blivit av med soffan.”
Jag: ”Ingenting säger ledig söndag som återvinningscentralen.”

Och sen nickade vi och drack vårt kaffe.

Bifogar bild på delar (!) av bensinmacken.