Just nu ser jag om Gilmore Girls medan jag skriver och påminns om ett livsmål jag länge har haft: bli Lorelai Gilmore. Herregud, vad jag vill vara henne. Den avslappnade stilen! Jeansen! Skjortan med de uppknäppta översta knapparna och en vit tröja inunder (hur kan det modet ha försvunnit på nittiotalet. Det förstår jag inte)! Halsdukarna och höstfärgerna i bakgrunden! Alltid en pappmugg kaffe i handen och en personlig-rolig-småkonstig replik.

Jag vill också förstås icke-dejta Luke. Jag gillade inte riktigt när de väl började dejta, men vägen fram till det var fantastisk. En grinig men snygg man som serverar mig kaffe medan vi utväxlar snabba oneliners och sen går vidare med våra respektive dagar. Möjligtvis det perfekta förhållandet.

I vilket fall. Vilken dag som helst ska jag bli Lorelai Gilmore, utan barn förstås. Vilket fick mig att tänka: går det? Eller är hennes relation till Rory på något sätt inbyggt i hennes personlighet och stil?

Det tänker jag på just nu. Vilken timme som helst ska jag komma tillbaka in i skrivandet.