Men skam den som ger sig. Nytt försök idag. Och den här gången ska jag prova Vår kokbok, inget nymodigt googlande på nätet.

Önska mig lycka till! Uppdatering följer.

Egg Benedict á la Katarina:

Det är fortfarande omtvistat vem som egentligen kom på originalreceptet till Egg Benedicts*, men den här versionen är i alla fall garanterat skapad av Katarina Bivald:

Rosta två torra limp-skivor (eller eget alternativ)
Köp färdig hollandaisesås. Värm i vattenbad tills det är ljummet
Mosa en övermogen avocado till avocadosmör. Krydda med salt, vitpeppar och chili i valfri mängd. Skär först bort eventuella bruna områden.
Stek skinka (Framgång!!!)
Koka upp vatten tills det sjuder i en normalstor kastrull (receptet säger ”vid kastrull” men ärligt, vem orkar använda den stora kastrullen för att koka ägg? Den är jättejobbig att diska). Knäck ett ägg i taget i en kopp. De ska vara färska, eller de som du råkar ha hemma i kylen. Häll försiktigt i äggen i det sjudande vattnet. Det första ägget går med fördel bra och börjar snart bete sig väldigt likt en brännmanet (är det ett bra tecken?). Det andra ägget glider med fördel in i det andra eftersom kastrullen är för liten.
Ta upp ägget med en slev och häll det sen över en sil. Här skulle man kunna använda en hålslev om man hade haft någon. Notera att det är svårt att sila löskokta ägg.
Ta det rostade, torra brödet (nu kallt), bred på avocadosmör, lägg på skinka, skaka loss ägget från silen, häll över hollandaisesås.

Och voila! Nu är det bara att njuta! Praktiskt taget som på restaurang!

*För den vetgiriga ger Wikipedia två alternativ. Den första är att Lemuel Benedict, en pensionerad bankman från Wall Street, en dag 1894 vandrade in på The Waldorf Hotel och beställde toast, pocherade ägg, bacon och hollandaise i ett desperat försök att bota sin baksmälla: ”Oscar Tschirky, the famed maître d’hôtel, was so impressed with the dish that he put it on the breakfast and luncheon menus but substituted ham for the bacon and a toasted English muffin for the toast.”

En annan version kommer istället från Kommendör Benedict, genom hans brorson Montgomery, som 1967 skickade in ett recept han fått av sin farbror. Det receptet ”skiljer sig väsentligt”, framförallt när det gäller tillagningen av hollandaisesåsen.

Mig veterligen använde ingen av Benedictarna torr limpa.