Jag funderar över om ett roligt tema för bloggen skulle kunna vara att dokumentera min väg mot att börja skriva på en ny bok. Det är ju en fråga som ofta ställs. Skriver du på något nytt..? Skriver du på något nu..? Har du någon idé..?

De flesta blir inte alls förvånade när jag säger att jag har några ännu vaga idéer men ännu inte har kommit igång med skrivandet på dem. Nej, din andra bok är ju precis klar, säger de, Gud välsigne deras naiva själar.

Det här gäller alltså alla mina vänner som inte själva är författare. Mina vänner som är författare har varit igång med sina böcker ungefär tre månader innan deras förra publicerades. De är effektiva, fokuserade, professionella människor, och de sitter inte hemma och stirrar på sina halvdöda krukväxter dagarna i ända.

Konstigt nog tycker jag ändå om dem.

Så här har min process sett ut inför min nästa bok.

Mars (då Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt redigerades för fullt)
Akut inspiration om en ny idé, som var otroligt mycket bättre och roligare än Livet och motorcyklarna. Det var helt obegripligt att jag var tvungen att redigera den andra boken när jag bara ville sätta igång med den tredje. Jag ritade upp karaktärsfördjupningar, försökte lösa handlingen och trakasserade alla mina vänner med frågor kring den. Ritpapper på rulle avverkades i rasande takt, jag planerade redan att tatuera in huvudpersonens namn på min handled (”Syrran, tror du det kommer försvåra min raggning att ha en annan kvinnas namn intatuerad på armen?” – ”Nej, nej, säg att det var din katt bara.”).

April (Tillfällig paus i Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt i väntan på Kerstin, redaktörens kommentarer):
Hm. Kanske måste jag ta en paus i den nya boken och fokusera på Livet etc. istället. Tänka lite vagt på handlingen i väntan på kommentarerna från Kerstin, så att jag är fokuserad och inne i den bokidén när de väl kommer.

Maj (Slutredigering och korr-läsning av Livet och motorcyklarna)
Så fort jag är klar med korrläsningen kommer jag kunna sätta igång direkt med den nya boken. Äntligen kommer jag få börja skriva och utveckla en ny historia och lära känna nya karaktärer. Det är faktiskt ändå det stadiet som är roligast. Och nu kom jag på en till idé! Jag skulle kunna kombinera två av mina idéer till en bok, och då… nej, jag ska skriva på den första idén först. Kanske kan jag bolla båda med Karin, super-förläggaren, och se vad hon tycker. Jag har ju ännu inte per se utvecklat den andra idén, så jag skulle kunna vänta… nej, jag vill prata om dem direkt. Jag BEHÖVER synpunkterna. Så kan jag komma igång direkt i juni när korrläsningen är klar.

Juni (Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt skickat till tryck)
Aj då, jag måste åka till England och besöka bokhandlar. Men annars hade jag skrivit!

Juli (Nyss hemkommen från England)
Fast nu har jag jobbat hårt med att glida runt i England och hänga i bokhandlar. Jag måste ändå ha förtjänat semester. Och om jag ger mig en hel månad ledig så kommer det klia i fingrarna på mig att sätta igång med skrivandet sen i Augusti, och jag kommer komma ihåg att det är det jag tycker är allra roligast. Att utveckla nya karaktärer. Komma på roliga scener. Leka med handlingen. Kanske göra lite efterforskningar. Augusti kommer bli helt fantastisk. Nu ska jag bara ta en skål chips och sätta mig på balkongen och lyssna på regnet medan jag läser. Men den 1:a augusti, då jäklar!

Början av augusti:
Ooooooh, Pride. Jag kan anteckna saker inför min andra idé och skriva en timme per dag. Med start imorgon.

Mitten på augusti:
Ack, du grymma öde! Ensamheten! Döda krukväxter!

Förresten är det orimligt att tänka att man ska skriva när det är varmt. Så fort kylan kommer ska jag ta tag i allt. Plus att det är rätt mycket jobb att skriva en bok. Mina karaktärer är ju helt skissartade, förutsägbara och precis likadana som alltid. Det är också lite synd att själva handlingen har noll konflikt och ingen utveckling, och att jag inte ens kommit på hur jag ska översätta handlingen i konkreta scener. Det här kommer bli jättejobbigt. Jätte, jättejobbigt. Det kommer ta månader, år, kanske decennier.

Jag kanske överhuvudtaget inte kan skriva. Det är rätt troligt faktiskt, nu när jag tänker på det. Jag kanske måste sms:a Simona direkt och meddela henne att hon får hitta en annan författarkollega. Och googla Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt.

Oooooh. Bokhandelsbesök. Jag kan säkert skriva på tåget.

To be continued.