Okej, så det är nu två veckor sen Syrran övergav mig och lämnade mig alldeles, alldeles ensam (en livsförändring jag förstås tagit lugnt, sansat och vuxet). En sak jag märkt som är annorlunda när man bor själv: tvätt.

Min instinktiva reaktion var att fascineras över hur mycket mindre tvätt det blir om man bara är en person som behöver strumpor, underkläder, jeans och ett par t-shirts. Herregud vad lätt det var att tvätta. Och till och med med vårt torkskåp blev allt torrt.

Sen upptäckte jag ett mystiskt fenomen. Lämnar man strumporna osorterade i hallen i en vecka så händer absolut ingenting. Alls. Har man ett möte och åker in till stan är de fortfarande kvar sen. Åker man bort i två dagar så ligger de fortfarande bara där när man kommer tillbaka.

Otroligt mystiskt och väldigt obehagligt. Eftersom jag har en ny tvättid idag var jag tvungen att kapitulera igår och sortera dem själv trots att det var jag som hade tagit tvätten också. Nu undrar jag om det är meningen att det ska fortsätta vara så här hela tiden.

För övrigt var jag i helgen i Oslo och besökte nämnda syster. Vilken fantastisk stad det är! När jag kom hem, trött och släpandes på min resväska, öppnade jag dörren, noterade att det var låst, såg att det också var släckt i alla rum och tänkte: ”hm. Jag undrar var Syrran är.”

Nej, jag har inte riktigt vant mig ännu.