Kampen för att vara hel och ren fortsätter. Igår var jag på gott humör efter att större delen av dagen ha skolkat från skrivandet (lustigt, hur skolk per automatik gör en på bättre humör. Man behöver inte vara glad bara för att man är ledig, men skolkar man, då är livet ändå fint och trevligt). Det goda humöret överlevde inte ens den första butiken i Tyresö centrum. Efter en kvart var jag trött, sur och grinig. Inte ens vattengympan lyckades helt bota det. Det var ett hårt och bra pass med en engagerat och entusiastisk instruktör, som tyvärr efter stretchningen instruerade oss att ge oss själva ”det finaste som finns” – en kram.

Min inre hagga var inte nådig. Endast min järnhårda disciplin lyckades hindra mig från att muttra högt för mig själv, förmodligen något i stil med: ”men för i helvete” och eventuellt med en egen lista på saker som alla var bättre än en kram (kaffe, cigaretter, semlor, för att ta några exempel på måfå).

Som tur var är jag ändå uppfostrad till att vara en artig människa som inte lever ut mitt dåliga humör på oskyldiga. Det är okej att vara sur, arg, trött och grinig, men vi försöker hålla collateral damage till ett minimum (få saker orsakar lika stor förfäran i min familj som personer som fräser åt Ica-kassörskor/receptionister/butikspersonal/sjuksköterskor/allmänna personer som inte är ansvariga för dina dåliga dag eller för reglerna som just nu irriterar dig. Och det är en helt rimlig förfäran).

Min ursprungliga plan var att åka in till Sickla eller till och med ”stan” (dvs. området runt Sergels torg: Åhlens city eller Gallerian) och fortsätta jakten på hela och rena kläder. Den fyllde mig förstås med förfäran. Jag förvarande till och med en vän om att när han vaknade imorgon eftermiddag kunde han räkna med tio sura och griniga meddelanden från mig (att skicka sura och griniga meddelanden till vänner är förstås helt okej. De är ju inte oskyldiga).

Sen upptäckte jag att min morgonrock också hade hål i sig. Förfallet! Men det var en positiv insikt: jag ändrade om min dagsplan till att åka in till Sickla och köpa en ny, mjuk och fluffig morgonrock. Sen kan jag bara gå runt hemma i den och vägra lämna lägenheten. Alla som vill träffa mig får ta sig till Älta där jag nådigt kommer ta emot dem i en oerhört mju och fluffig morgonrock. Måste jag lämna lägenheten får jag ha Jockes mamma i Pondus som förebild, kanske med badmössa om jag skulle ha en dålig hårdag.

Mjuka och fluffiga morgonrockar – också det en sak som är finare än att krama sig själv.