Så jag stod framåtböjd för att komma åt att dammsuga under sängen, och då slog det mig: är det verkligen en sån sak som Lorelai skulle göra?

Å andra sidan ser deras hus hemtrevligt ut, och ett helt hus är mycket mer att dammsuga än min lägenhet. Jag behöver knappast tillägga att Lorelai inte är en person som har städhjälp, direkt.

Sen gick jag ner till Statoilmacken och köpte plockgodis. Det är helt klart en sak som Lorelai skulle göra, fast inte en sån småborgerligt liten portion som jag köpte. Hela transaktionen skedde tyvärr utan en enda snabb oneliner, varken från mig eller expediten. Inte heller var tjejen bakom kassan konstig och udda, i alla fall inte vid första anblicken. Det kändes inte Lorelai-likt. Minus direkt.

Jag köpte inte ens kaffe. Jätte jätte-minus.

Om jag inte ens klarar av den enkla delen kommer här med att bli Lorelai att vara ett ännu svårare projekt än jag tidigare trott.

Ps. Blir det bättre om man sjunger när man dammsuger? Skulle Lorelai ha gjort så, kanske? Jag föreställer mig en mer Pettson och Findus-inspirerad städningsstil. Förvandla det till ett charmigt och personligt äventyr. Men nej. Sång hjälpte inte.