Jag passerar receptionen på väg mot hissen. En man i femtioårsåldern, klädd i kostym, hatt och pondus, är mitt i en upprörd monolog.

”You might as well try to find the holy grail!” säger han precis när jag passerar, så jag saktar in stegen för att få reda på om han har hittat den och vad det är. ”That’s easier than finding the men’s room. I admit it, in the end I just used the Ladies'”
”I am so sorry, sir.”
”I took my hat off, as a sign of respect, and I flushed after I was done and everything. It’s just upsetting, you know.”
”I’m so sorry.”
”Don’t be. I’m just venting. There should be a sign. That’s all I’m saying.”

Jag måste erkänna att jag aldrig hade trott att den heliga graal skulle visa sig vara herrtoaletten. En damtoalett utan kö, ja, men inte herrarnas.