Imorgon åker jag till England, och Louise sviker mig inte. Hon har nu skickat ett uppdaterat schema för min andra Englands-resa. Jag har en ledig dag i London, där det står Free day! i regnbågsfärger, och detaljerade beskrivningar av hur jag ska resa, när taxibilar kommer hämta upp mig och – viktigt, förstås – vem som ska följa med mig överallt och se till att jag trots Schemat ändå inte tappar bort mig.

En av de saker jag fascineras mest över med författar-tillvaron är hur låga kraven på att vara en någorlunda kapabel vuxen är. Louise beklagar förstås att hon inte kan följa med mig på alla besök, men hon ska iväg på road trip i Kalifornien i slutet av min Englands-resa. Men oroa er icke. Jag kommer inte lämnas ensam för vind och våg bara för att en kompetent och professionell kvinna inte kan få betalt för att hänga med mig. Hennes lika kapabla kollegor Cat och Kate kommer dela upp mina övriga evenemang mellan sig. Förutom det sista, i Hay, där jag tyvärr bara kommer tas om hand av bokhandeln jag ska besöka (förutom då att tågbiljetter, taxiresor och boende förstås redan är bokade).

Jag ser verkligen fram emot att tvinga stackars Cat och Kate att roa mig under en timmes taxi-resa, eventuellt kombinerat med frågor av stilen ”Är vi framme snart? När är vi framme? Är vi framme nu?”

Följt av tystnad, och sen: ”jag behöver gå på toaletten.”

(Självklart ska allt det här ske den första kvarten)