Två kvinnor, någonstans mellan 20 – 30 år gamla, som röker utanför en bar:

”Ja!” säger den ena tjejen, i det där entusiastiska tonfallet som används när man plötsligt upptäckt att man har något gemensamt. ”Jag ljuger så sjukt mycket!”

Det är en replik som måste väcka intresse. Om vadå? Alltid? Varför behöver de ljuga? Vad får det för konsekvenser? Stora lögner, små lögner? Lögner är alltid intressanta.

Jag har länge velat vara en person som är bra på att ljuga, men tyvärr klarar jag bara av väldigt små och banala lögner med någon som helst sorts trovärdighet. Förutom när jag ljuger för mig själv förstås, men då är det ju inför en otroligt godtrogen person som gärna låter sig luras, så jag tror inte det räknas.

Senaste uppenbara lögnerna:

Igår eftermiddag: ”Imorgon kommer jag vara pigg och effektiv och disciplinerad!”

Igår kväll: ”Jag kan vara vaken till halv tolv och se klart sista avsnittet av Show me a hero utan att vara död imorgon.”

Imorse: ”Imorgon kommer jag vara pigg och effektiv och disciplinerad.”