Normalt sett får jag all min motion så som Gud tänkte sig den: genom simning och promenader. Vi vet alla att träning på land är onaturligt och ovärdigt: svettandes och flåsandes och dallrandes, till skillnad från träning i vatten. Varför skulle annars Gud ha uppfunnit klor? (Observera att jag talar om träningsformer som sker i vattnet, inte på väg till vattnet: simhopp är förstås vansinnigt. Varför hoppa från tio meter när det finns en trevlig kant?)

Men på sistone har jag insett att min simstil kanske är värdig, men att jag inte tar ut mig tillräckligt för att få särskilt mycket muskler. Och jag har blivit väldigt förtjust i Ulrika Kärnborgs livsstilsråd för författare: ”för författare gäller bara en sak: en osund själ i en sund kropp”. Osund själ i en ännu mer värre kropp har inte riktigt samma klang.

Så jag har uppgraderat mitt träningskort till att även inkludera gym. Gym! Idag närmade jag mig Cross-Trainern där den stod och tornade upp sig längs med ena väggen, med utsikt över vattenrutschbanan som ett ständigt hån om att det var bättre när man var ung.

Ingenting gott kan komma ur det här, tänkte jag, men jag lyckades ändå skramla mig upp på eländet. Först efter trettio sekunder läste jag den finstilta varningstexten:

Warning! Do not use this machine if you feel faint, shortness of breath or pain.

Två minuter senare uppvisade jag samtliga symptom, både matthet, andfåddhet och smärta, så nu undrar jag: kan jag kräva pengarna tillbaka?