Vi måste prata om Jessica Fletcher
Trogna följare av den här bloggen har kanske anat att jag numera ägnar mina kvällar åt att se på Murder, she wrote (Mord och inga visor på svenska, denna klassiska tv-serie som sändes i tolv säsonger från mitten av åttiotalet till mitten av nittiotalet).
Serien handlar förstås om Jessica Fletcher, änka och boende i Cabot Cove, Maine, där hon skriver bästsäljande deckare. Det är inte ofta hon är hemma i byn i Maine. Oftast är hon ute och flänger och har sig och löser mord i New York, New Orleanse, Texas; på kryssningsfartyg och bussar, på baletter och Broadway.
Jag älskade Jessica Fletcher redan när jag var ung, och nu har jag pratat om tv-serien så mycket att Isak kände sig manad att se ett par avsnitt. Han snappat direkt upp det jag har gått och tänkt på ända sen jag började se om den, nämligen att jag som ung och naiv tonåring helt missade den fulla vidden av hur fantastisk Jessica Fletcher är.
Så fort vi sågs sa Isak: ”Hon är en slampa!”
(Han menar det på ett sexpositivt, hyllande sätt; som en briljant komplimang. Varken han eller jag har ork nog att vara slampor).
”Jag vet!” sa jag.
Och det är sant. Hur kan jag ha missat det här? En tuff, snygg och charmig typ 60-åring som flirtar med en ny äldre man i varje avsnitt. Varje avsnitt! En ny man!
”Hon hittar en ny silverräv i varje avsnitt”, sa jag entusiastiskt till Isak.
”Inte bara flirtar. Hon utnyttjar dem.”
”De tycker om det”, sa jag avfärdande.
”Och sen lämnar hon dem bara i slutet av avsnittet för att gå vidare till nästa!”
Det är också helt sant.
Så nu har jag en ny förebild i livet. ”Det är inte bara det att hon raggar upp en ny man i varje avsnitt, hon skriver böcker på löpande band, är trevlig mot alla, löser mord och joggar. Jag ska bli Jessica Fletcher!”
Här tog samtalet tyvärr slut eftersom Isak var tvungen att vika sig dubbel av skratt, vilket ledde till en hostattack och en del tårar. Det är oklart vad han tyckte var mest skrattretande: att jag skulle ha energi nog att flirta med typ en triljard personer, att jag skulle skriva böcker på löpande band eller att jag skulle jogga.