Jag läser alltid flera böcker samtidigt, eftersom vardagen så ofta kräver flera olika sorters böcker. Det är lite som musik – det är väl ingen som lyssnar på samma musik hela tiden, flera dagar i rad, oavsett om de är pigga eller trötta, glada eller ledsna, optimistiska eller pessimistiska, på väg ut eller hemma i soffan? Samma sak med böcker. Trötta kvällar kräver något lätt, som en Dick Francis man redan har läst förut. Pigga förmiddagar kräver något roligt och intressant, som Reservation blues, och ett bad när man egentligen borde jobba kräver något som i alla fall nästan kan ses som efterforskning (just nu: Kindred).

Jag berättade om det här för en vän, som genast blev lite väl inspirerad. Jag hade inte tänkt på nackdelarna med det här systemet förrän jag frågade honom hur hans kväll hade varit:

Han: ”Jodå. Helt okej. Jag har provat din princip om att läsa flera böcker samtidigt. Så jag började med att läsa ett par kapitel ur din bok.”
Redan här borde jag ha anat oråd. Det finns så många böcker jag inte vill att min ska jämföras med, särskilt inte så direkt. Till exempel Dick Francis, Reservation blues och Kindred, bara för att nämna de jag först kommer att tänka på. Men det gjorde jag inte. ”Vad roligt”, sa jag istället. ”Vilken bok läste du sen?”
”How to bottom like a porn star.”
Eller den.
”Den måste få min bok att framstå som lite… tråkig?” sa jag.
”Ni skriver ju i olika genrer”, sa han generöst.

Vissa böcker kan man helt enkelt inte konkurrera med.