På Wikipedia beskrivs magiskt tänkande så här:

Inom psykologin används ”magiskt tänkande” för att beteckna små barns förenklade bild av kausalitet, d.v.s. orsak och verkan, nämligen att de själva skulle vara orsaken till det som händer omkring dem. Om det till exempel händer ett storasyskon en olycka, och barnet nyligen har varit argt på syskonen, kopplar barnet ihop olyckan med ilskan och tror att det är ansvarigt för olyckan.

I regel släpper barn mycket av det magiska tänkandet redan i skolåldern, men delar hänger kvar längre. Det är till exempel samma typ av tänkande som ligger bakom sådana uttryck av vidskepelse som att inte gå på vissa typer av brunnslock, eller att inte gå under stegar.

En form av magiskt tänkande som mig veterligen har utforskats för lite inom psykologin är när författare skriver böcker. Eftersom jag inte har hittat någon forskning alls om den här viktiga frågan kan jag ju bara utgå ifrån mig själv.

Redskapens betydelse
Det är sedan länge känt att det inte går att skriva en bra bok utan rätt form av anteckningsböcker och pennor. Sambandet är tydligt: om jag bara köper mer kontorsmaterial kommer boken magiskt skriva sig själv.

Typsnittens betydelse
I en modern variant har jag också upptäckt att typsnitt är oerhört centrala i skrivandeprocessen. Normalt sätt skriver jag i Garamond 12, 1,5 radavstånd, och fet stil i kapitelrubrikerna. Men när jag lyssnade på Robert Pattersson som pratade om hur han gjorde outlines insåg jag direkt att nyckeln i en bra outline är att istället skriva i arial. Det finns en sorts effektiv, no-nonsense-skönhet i de helt raka, rätt fula bokstäverna som klumpigt rasar fram på skärmen. Sagt och gjort ändrade jag också hela mitt utkast till arial i den trygga förvisningen att också innehållet då skulle löpa spännande och konfliktfyllt fram över sidorna.

Nu har jag tyvärr börjat tvivla lite på om outlines verkligen är lösningen, så nu undrar jag: måste jag gå in och ändra tillbaka utkast-dokumentet till Garamond igen? Just nu tänker jag att det enda sättet att faktiskt få boken skriven är att sätta sig ner och bara skriva den och inte tänka för mycket, så kanske är Times New Roman det mest prosaiska typsnittet just nu?

Det nya dokumentet
Om man har kört fast i ett utkast finns det tre saker att göra: 1, skriva vidare i alla fall och komma framåt. 2, läsa om det man har skrivit hittills för att se om man kan hitta en lösning på varför man stannat upp. 3, skapa ett nytt dokument och döpa det till något i stil med ”Utkast, version 12.3.1” och sen mödosamt klippa och klistra in hela boken igen.

Jag kör strategi tre.

Ny sida i anteckningsblocket
Behöver man tänka igenom något, eller om en scen krånglar, så är det bara att bläddra fram till en ny sida, skriva en rubrik högst upp (”Konflikten mellan MacKenzie och Camila”, till exempel) så är hela saken löst. I nödfall kan man förstås också fortsätta och skriva igenom problemet, men det är inget krav. Det är själva akten att bläddra fram till en ny sida som ska lösa alltihop.

Läsa andras böcker
Det här är min variant av att sova på kurslitteratursböckerna för att kunskapen undermedvetet ska glida in i hjärnan under natten, eftersom det är allmänt känt att alla som läser Agatha Christie-böcker kan skriva som henne.

Tidsplaner och att skriva-listor
Eftersom det är allmänt känt att om det är planerat så kommer det bli så.

Det här var mina bästa skrivartips för hur du också kan sitta mycket vid datorn utan att aldrig komma framåt! Håll till godo!