Har jag nämnt hur mycket jag älskar hur politiska alla är i Washington? Ja, jag förstår att det låter uppenbart, men jag menar inte ”politiska” som i ”arbetar för myndigheter” (det gör dem också), eller ens ”arbetar för politiker”. Jag menar politiska som i ”revolutioner planeras i just detta nu”. Och på få ställen blir det lika tydligt som Busboys and poets. Alldeles bortsett från att namnet är fantastiskt, så har de också en fantastisk bokhandel och en stor (fantastisk) café/restaurang-del där coola människor uppenbarligen håller uppe motståndet as we speak.

De första böckerna man ser när man kommer in: Fascism – A Warning, av Madeleine Albright, Fear (förstås), What Truth Sounds Like – RFK, James Baldwin and Our Unfinished Conversation About Race in America av Michael Eric Dyson, White Rage av Carol Anderson och Choke Hold – Policing Black Men av Paul Butler. Kommentarer överflödiga.

Personalen har tröjor med olika ord på ryggen, så som Tribe eller Pride, tuffa och coola människor går hela tiden in genom dörren och maten är fantastisk (jag antar att det ändå är en viktig del av revolutionen) och efter en timme där är jag plötsligt övertygad om att världen kanske kommer bli okej, ändå.