”De behöver inte så mycket vatten. Det är tydligen bättre att de torkar ut än är övervattnade. De vill inte stå i vatten. De där behöver inte heller vattnas. De sa att de gärna fick torka ut ibland. Fast citronmelissen kan du vattna ibland. Men inte jämnt.”
Syrran har fixat ute på balkongen och fyllt ena hörnet med kryddor i färgglada plåtburkar. Jag kan dock inte låta bli att känna mig förolämpad över att hon sen pratade i tio minuter om att ingen av växterna behöver vatten. Igen och igen och igen, pratade hon om att de inte behöver vattnas. Knapps alls, faktiskt. Man hade kunnat tro att jag tidigare försökt tvinga på hennes stackars oskyldiga blommor hembränt istället för lite helt vanligt vatten då och då.
Men nej, nej, då gör jag väl inte det då. Skyll inte på mig när växterna dör av törst. Jag har minsann andra saker för mig än att övervattna dina växter. Pah.
(Notera dock att hon aldrig sa att jag skulle sluta övervattna våra jävla växter tills de dör, för-i-helvete. Vi jobbar inte så. Vi planterar antydningar som den andra ska kunna följa utan att behöva ge avkall på stolthet eller dylikt. Plus att Syrran är en oerhört tålmodig person)
