Saker jag gör medan jag borde skriva

Författarinspiration: Nora Roberts

Jag läser Nora Roberts högst motvilligt och mot bättre vetande. Kvinnan har skrivit mer än 209 böcker. Eftersom hon föddes 1950 betyder det här att hon har skrivit cirka 3 böcker per år om man slår ut det över hela hennes livstid. Räknar man från när hon skrev sin första bok 1979 blir det nästan sex böcker per år; från och med den första publicerade boken 1981 blir det över sex böcker per år. Mellan 1991 och 2001 hade hon 68 titlar på New York Times Bestseller list (sammanlagt har hon haft 124 böcker på den listan, och från och med 1999 har varje bok hon skrivit dykt upp där.

Hatet.

Hur Nora Roberts arbetar
Om inte mängden böcker har fått dig att hata henne ännu kan jag också meddela att Nora Roberts skriver åtta timmar per dag. Varje dag. Inklusive på eventuella semestrar. Hon äger också Inns Boonsboro, ett nyrenoverat historiskt hotell som kommer dyka upp i recensionerna av Inns BoobsBoro triologin nedan. Hennes man, snickaren Bruce Wilder, driver bokhandeln i samma stad. Det är den sortens människor de är.

You’re going to be unemployed if you really think you just have to sit around and wait for the muse to land on your shoulder.

Roberts börjar med en nyckelscen, karaktär eller plats, och skriver sedan ett snabbt utkast av den viktigaste handlingen. När det väl är på plats väver hon in detaljer, fyller ut beskrivningarna och fördjupar karaktärerna. Sen skickar hon iväg den till sin agent och, kan man anta, börjar direkt om på nästan utan någon mellan-tid där hon går runt i morgonrock och svär över sina kvitton. Det sista vet jag förstås inte säkert, men det är den känslan jag får.

Böckerna
De senaste två, kanske tre, veckorna har jag läst tre av Nora Roberts miniserier: bröllopssviten, som handlar om fyra barndomsvänner som driver en bröllopsagentur tillsammans. Inn BoonsBoro-triologin, som handlar om tre vänner i staden BoonsBoro som driver tre olika företag (en bokhandel, en restaurang och ett hotell) och de bröder som driver ett byggföretag tillsammans och bland annat äger och restaurerar hotellet. Och Född ur kylan, den andra delen av triologin om tre systrar på Irland (jag har läst hela triologin tidigare).

Några gemensamma drag i Nora Roberts böcker:
– Nära kvinnliga vänner, ibland släkt, som ofta driver egna företag men ändå har tid att ses över vin och mikroskopiska mängder pizza. De älskar varandra och driver med varandra på ett godmodigt sätt, innan vin-och-pizza scenen avslutas med kärleks- och vänskapsbetygelser.
– Nära manliga vänner (eller män som blir vänner via kvinnorna de faller för). De ses ofta över öl och pizza och poker. Det är inte ovanligt att en i gänget har en ”man cave”. De retas med varandra men betygar inte sin kärlek efteråt. De har ofta blandade yrken rent klass- och statusmässigt – hantverkare, advokater, lärare, projektledare, arkitekter och byggjobbare.
– Finns det en perfekt, high class-kvinna med i bilden blir hon tillsammans med snickaren.
– I sann romance-anda prickas vännerna av en efter en och möter sitt öde i en man, och tvärtom, inte ovanligt en man som de känt hela sitt liv som vän som plötsligt hettar till
– Är man alltför feministiskt lagd måste man överse med beskyddar-rollen som männen ofta har. Systrar eller barndomsvänner som ”är som en syster” där varje man som blir intresserad av dem ska ställas mot väggen kring deras avsikter. Å andra sidan är kvinnorna nästan alltid starka affärskvinnor och behöver sällan räddas, förutom då av kärleken
– Miljön spelar ofta en central roll, både för handlingen och för personerna i böckerna, och är ofta en karaktär i sig. I Inn BoonsBoro är det staden, med dess torg och olika butiker, och det restaurerade hotellet. Varje bok inleds med en beskrivning av hotellet. I Irland-triologin är det det irländska landskapet och hur det påverkar människorna i det. I Bröllopssviten är det den gamla herrgården som nu är omgjord till företag.
– Många böcker växlar årstidsvis så att varje ny person får en årstid, ofta använt för nya perspektiv på miljön ovan.
– Det liggs. Ja, vid gud. Och sen blir det komplicerat, som sig bör.

Omdöme:
Jag kan egentligen inte rekommendera att svepa tolv böcker av någon författare på så kort tid. Det tenderar att göra en lätt raljerande och cynisk över imponerande hantverks-bedrifter. Men visst, det finns en trygghet i att veta att det alltid finns en till Nora Roberts om andan skulle falla på. Eller, i mitt fall, dryga 190 stycken.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur en hög med 209 böcker skulle se ut
>