Renoveringsprojekt är både en fascinerande och irriterande del av att jobba hemma. Den här gången är det vår balkong som ska renoveras, så hela dagen igår åkte en höj- och sänkbar plattform mellan våningarna och monterade ner glasen på de fönstertäkta balkongerna. Varje gång plattformen passerade min balkong sänkte sig ett plötsligt dunkel över köket.

Än så länge är det mest fascinerande. Där satt jag och skrev i godan ro igår när tre män plötsligt hoppade ner på min balkong och började svinga kofoter. En av dem sjön. Han var också så entusiastisk med glasmonteringen att ett av glasen krossades i småbitar och fick innefönstret att skaka, men jag reagerade mycket mer på det än han. Han ryckte mest på axlarna, medan jobbkompisen trött muttrade åt honom att ta det lugnt. Sången fortsatte dock med oförändrad intensitet.

Det var mycket mer spännande än, säg, att gå igenom en scen i min bok och försöka förstärka konflikterna och vändpunkterna.

Idag har de satt för plast på fönstret i köket, så nu är allt dimmigt och lätt förvridet och jag måste dessutom gå ner två trappor varje gång jag behöver en rökpaus. Det kommer göra under för min effektivitet, ända tills de börjar med mer högljudda saker och tvingar mig ur hus och hem för att skriva på fik.

Apropå det – har ni några tips på skrivvänliga fik i Stockholmstrakten? Skrivvänliga fik har stora bord där man kan sprida ut papper och gärna eluttag. Är det halvtomt är det ytterligare en fördel, men det är inget krav.