Ny bok, nytt författarporträtt. Förra gången fotograferades jag av en vänlig kvinna som kom hem till mig för att ta bilderna och pratade entusiastiskt om ”ljuset”. Den här gången är det en annan kvinna, lika vänlig, och bilderna tas i Gamla stan.

Men först är det dags för ”hår och make”, som fotografen kallar det. Det här är ett helt nytt inslag. Förra året fick jag klara mig bäst jag ville själv. Jag undrar vad anledningen till den här plötsliga extravaganzan är och kan tänka mig flera anledningar:

– Min förra bok sålde tillräckligt väl för att räcka också till ”hår och make”
– Förlaget såg det förra fotot och tänkte: ”Herregud, kvinnan behöver smink. Och en hårborste.”
– Förlaget var förra gången tvungen att betala extra för retuschering och har nu bestämt sig för att det blir billigare i längden att bara ösa på lite smink. ”Snåla inte”, tänker jag mig att de har instruerat hår och make-kvinnan. ”Tänk … spackel.”
– Jag är två år äldre sen förra fotot, och förlaget är väl medveten om att det syns.

Tja, önska mig lycka till!