Saker jag gör medan jag borde skriva

Georgetown

Det är lördag, och jag bestämde mig för att äta brunch i Georgetown. Georgetown är en stadsdel i DC som är så dyr att den ser ut som en småstad i en film eller, säg, i Gilmore girls. Varannan butik säljer antikviteter, varannan märkeskläder. Husen är små i trä eller tegel, ofta målade i olika charmerande pastellfärger, och varje gata skuggas av vackra träd av typen man ser på artitektdesignförslag. På gatlyktorna – charmerande i sig, förstås – hänger blomkorgar med vackra violetta blommor. Inredningsbutikerna är så dyra att normala människor måste välja mellan en lampa och hyran, men försök inte hitta dem via Google. Googlar man ”inredningsdesign” i Georgetown får man inte upp något så pöbelaktigt som inredningsbutiker. Istället får man en lista på inredningsarkitekter som bara väntar på att få ”hjälpa dig förverkliga ditt projekt”.

Det är, som ni säkert kan föreställa er, den perfekta platsen för brunch, bortsett från att stadsdelen är så rik att servitören kom så nära att vara likgiltig och ointresserad som amerikansk servicepersonal kan vara. Tyvärr har jag vid det här laget varit i USA så länge att jag vant mig vid överdriven vänlighet, så innan jag ens märkte att han var nästan otrevlig hade jag sagt ”tack”, ”tack så mycket”, ”hur går din dag?”, ”ursäkta”, ”tack igen” så många gånger att det kändes som att jag försökte blidka en fransk servitör. Och vi vet ju alla hur meningsfullt det är. Jag hämnades förstås genom att bara ge honom femton procent dricks. Moahahaha! In your face!

Efteråt strosade jag runt genom bostadsområden där bilarna som var parkerade framför husen var så svarta och skinande att det såg ut som om de kom med sin egen Secret Service agent. Eftersom det här är DC så är det mycket möjligt att de faktiskt gjorde det. En parantes: en av mina dejter/guider berättade om hur han varit och ätit på en restaurang när han plötsligt hamnade mitt i en grupp äldre män. De var i sin tur omgivna av yngre män med vapen. Min vän var ny i DC, så hans instinktiva tanke var att han hamnat mitt i ett maffiamöte. Jag lämnar det till er att göra de uppenbara jämförelserna mellan politiker och maffiabossar.

En fin dag! Men jag köpte ingen lampa.