Jag säger det visserligen själv, men jag kan vara den perfekta hemmafrun. Ärligt talat är det ett mysterium varför inte fler tar med mig på jobbresor.

Så här såg min och Carinas dag ut igår:
Cirka 09.00. Jag följer med henne till jobbet och säger hej då i dörren.
Cirka 09.30. Medan hon går på intressanta möten och ser oerhört proffsig och kompetent ut, går jag och köper träningskläder. Köper också två paraplyer åt oss eftersom det nu regnar.
11.00. Bestämmer mig för att träna, men inser att jag är hungrig.
11.30. Äter lång lunch med alkohol, ensam på hotellet (men väljer en sallad! Gode gud, vilken hemmafru jag är).
13.00. Tränar på gymmet!!! I säkert tjugo minuter. Stör inte ens Carina på jobbet för att berätta det.
13.50. Sätter mig ner för att skriva.
14.20. Behöver kaffe. Går till Starbucks. Motstår frestelsen i en gigantisk muffin.
15.00. Sätter mig ner för att skriva. Inser att jag inte har bloggat ännu (jag vill gärna se mig själv som en modern hemmafru).
15.30. Öppnar word-dokumentet för att skriva.
15.40. Börjar tvivla på mitt klädval. Vad är klädkoden för ikväll? Motstår frestelsen att sms:a Carina och fråga. En bra hemmafru reder sig själv.
15.50. Kommer på att jag snart måste gå, slänger på mig kläder och sminkar mig. Mascara någorlunda jämnt applicerat, men tyvärr också lite under ögonen. Jaja.
16.00. Går iväg till Carinas jobb för att möta upp henne och hennes jobb-kontakt för guidad biltur i Minneapolis och St Paul
19.00. Middag efter guidad tur. Kommer på mig själv att nicka och le mot dem och fråga: ”Men berätta! Hur har er dag varit? Har du lärt dig något intressant?”Mkt. hemmafru.
21.00. Drink efteråt. Jag ställer intresserade om än inte insatta frågor om dagen (intresse är viktigare än kunskap, eller hur? Plus leendet. Leendet är viktigast).

Erkänn – visst är jag den perfekta hemmafrun? Vem skulle inte vilja ha med mig?

Idag berättade jag över frukosten för Carina vilken perfekt hemmafru jag var, och jag måste säga att hon inte alls behärskar nickandet och leendet á la hemmafru. Det kan till och med ha varit så att hon flackade med blicken och himlade med ögonen, men där väljer jag att tro henne när hon säger att hon bara fick något i ögat.