I förrgår pratade jag på fantastiska Forum Books i Corbridge om min bok. Publiken bestod av ett gäng entusiastiska pensionärer, varav en hade bakat en svensk kaka (någon sorts citron-sockerkaka, tror jag) och alla var mycket vänliga.

Vi bodde på ett B&B i ett gigantiskt, smalt trevåningshus som förvandlats till B&B när barnen flyttats hemifrån. Jag och Louise gick ner för frukost i det lilla frukostrummet (det fanns förstås ett). Frukostbordet var dukat för fyra personer: de andra två var ett par i 80årsåldern från nordirland. De pratade oerhört brittisk engelska med en undervisande, föreläsande ton: ”They have excellent coffee here, so if you wish for it, you should ask for it” (jag hade förstås redan bett om kaffe; de andra drack lika självklart te).

”Growing up in Edinburgh, one does develop an interest in geology”

Han var nästan döv, och det är högst oklart om hon hörde så mycket mer. Jag fick ett starkt intryck av de två ensamma vid frukostbordet, samtalandes ungefär så här utan att någonsin höra varandra:

”It is what in geology is called a flooding plain.”

”There is a very remarkable description of an ice age in one of the Doris Lessings-novels. The protagonist…”

Det var i alla fall så de pratade med oss. Vi nickade instämmannde.