Jag har börjat tveka kring kapitel 25. Visst, det var effektfullt och rak på sak med ett minimum av transportsträckor, men rent uppläggsmässigt kan det bli svårt att lösa sen. Jag har försökt nå min förläggare hela dagen, men av någon anledning svarar hon inte. Ytterligare ett exempel på vilket ensamt och hårt arbete författandet är. Men jag tog tag i saken själv och skrev en ny version:

Kapitel 25, version 2

Hon såg uttryckslöst på honom, men brydde sig inte ens om att resa sig från soffan. Vad spelade det för roll? Hon hade gjort sitt val, och hon hade inte ens vett nog att ångra det. Han rörde sig rastlöst fram och tillbaka över vardagsrumsgolvet. Då och då stannade han för att vattna krukväxterna.
”Hur länge har det här pågått?” sa han.
Hon ryckte på axlarna, men gjorde ändå ett försök att försvara sig själv. ”Det var en blixthistoria”, sa hon. ”Varken jag eller förkylningen kunde stå emot det. Jag försökte, det gjorde jag erkligen. Men man kan inte ignorera sina känslor. Det var som ett slag i bakhuvudet! När den var i närheten blev jag plötsligt matt i knävecken, jag kunde knappt andas, blev yr…”
”Bespara mig detaljerna”. Han såg föraktfullt på henne. ”Det kommer aldrig att fungera mellan er, det hoppas jag att du förstår. Förr eller senare kommer den lämna dig för någon annan.”
Hon log matt. ”Jag vet”, sa hon. Det var sant. En helg, ett par veckor, vem visste hur lång tid hon skulle få?
”Jag fattar det inte”, sa han. ”Du älskar den här soffan mer än mig?”
”Inte bara soffan”. Av någon anledning var det viktigt att han förstod. Hon var skyldig honom det åtminstone. ”Också glass, Coca-cola med mycket is och citron, chips, té med honung, alvedon, clarityn, näsdukar, minst två filtar och en god bok.”
Han blängde på henne. Så vände han sig plötsligt om och gick mot ytterdörren, bort från henne. ”Folk kanske klagar på mig”, sa han över axeln. ”Men du har inte så jävla mycket personlighet själv.”
”Vänta!” ropade hon efter honom. Han tvekade vid dörren. ”Kan du hämta lite mer glass åt mig innan du går?”

Skrivar-anteckning: ändra slutet av boken efter nya tankar på upplägg. Hon och förkylnigen åker iväg på motorcykel i solnedgången? För ansträngande? Sluta där och mest knyta ihop trådarna i epilog, visa att de är lyckliga tillsammans några veckor efteråt etc.?