Idag (!!!) ska jag alltså skicka in det första utkastet av min nästa bok till förlaget. Det ska läsas av Karin, min fantastiska förläggare, och John, min fantastiska redaktör med fokus på manusutveckling. I dagarna har vi mailat lite fram och tillbaka för att bestämma dag och tid för mötet då de ska uttala sin dom/komma med vansinnigt mycket oförtjänt beröm och allmänna hyllningar (önsketänkande, men Karin och John, om ni läser det här så är ”episk” alltid ett bra ord att använda). Torsdag nästa vecka kan vi alla tre, Karin på förmiddagen eller klockan tre.

John kan också klockan tre, men han har ett träningspass klockan halv fem. Men vi kan ju fortsätta diskussionerna på gymmet, säger han. Jo, jag tackar. Det är möjligt att jag är så utsvulten på oförtjänt beröm att jag nästan gick med på det, men till och med ord som ”episkt” skulle förlora något av sin charm om jag hörde det knallröd i ansiktet och stört-flåsande. Och det är bara av promenaden till gymet.

Jag föreslog förmiddagen istället, men John tyckte fortfarande att det skulle ha blivit mer minnesvärt på gymmet.

Det här var mitt svar:

Mycket minnesvärt.

Notis ur Svensk bokhandel:

Författaren Katarina Bivald avled igår tragiskt under ett gympass. ”Hon klarade motionscykeln bra, men föll på cross trainern”, säger redaktör John Häggblom, som blev vittne till händelsen. Bokförlaget Forum beklagar förlusten djupt, tillägger Karin Linge Nordh, förläggare. I enlighet med instruktionerna i Bivalds testamente kommer hennes nästa bok, Uneasy rider, ges ut postumt. ”Det är vad Katarina skulle ha velat”, säger Karin Linge Nordh, men avböjer att kommentera hur hon tror att författarens plötsliga död kommer att påverka försäljningssiffror. ”Det är hårda tider för alla i branschen”, nöjer hon sig med att säga.

Uneasy rider kommer ut i augusti 2015.

Så nu ska vi ses på förmiddagen istället.