Såg jag ett fantastiskt punk-par i kanske femtio-årsåldern. Båda hade grått hår, och båda hade tuppkam. Den dagen jag äntligen får grått hår ska jag skaffa det.

För övrigt gladde jag ett par herrar som verkar pendla i jobbet när jag erbjöd mig att byta plats så att de kunde sitta bredvid varandra. ”Nej men”, sa de. ”Går det för sig? Är det säkert? Vad snällt.”

Det här kan tyckas som en liten sak, men då måste ni minnas att jag har gjort det förut. Två kollegor pratar med varandra, den ena sitter bredvid mig, den andra någonstans längre fram. ”Jag kan flytta på mig”, erbjöd jag. ”Om ni vill sitta bredvid varandra?”

”Nej, tack” sa kollegan bestämt. Oh well. Jag antar att man inte kan gilla alla man jobbar med. Mannen som satt bredvid mig såg lätt förvånad ut.

Men de nuvarande herrarna sitter nu nöjt bredvid varandra. Med var sin dator, förstås. Det är vänskap, det.