Så jag träffade min kollega idag. Hon var femton minuter sen till vårt möte och hade dessutom först gått till fel café eftersom jag hade varit lite oklar. Så hon kom in varm, svettig och med andan i halsen.

Hon: ”ursäkta att jag är sen!”

Jag: ”lukta på min vrist.”

”Ursäkta?”

”Vad luktar det?”

”… ingenting?”

”Sjutton också.” På med mer parfym. Vifta med vristen i närheten av hennes ansikte medan hon tar fram sina papper.

”Nu då?”

”ja… Jag vet inte. Läder kanske? Något mustigt?”

Läder är inte papper och bläck, jag erkänner det. Men betänk att a, jag hade inte ens berättat om bok-doften för henne och b, läder kan typ vara en del av gamla böcker?  Plus att urvalet är för litet. Ett fall kan man inte dra några slutsatser av.