Saker jag gör medan jag borde skriva

Search for a mental health professional near you eller Så skriver du på

Googlar man ”Writers procrastination tips” så kommer man bland annat till en sida med Ten Top Tips to End Writers Block Procrastination. De har förstås väl anpassad reklam, så det första man ser, långt innan man kommer till listan med de praktiska råden, är en uppmaning att Hitta en terapeut med undertexten: search for a mental health professional near you.

Det säger en hel del om vad det är vi håller på med. Målet idag är att hitta praktiska tips om hur vi skriver på trots att vi har mycket tid på oss att göra det. Kanske kan några av dem användas även om du är lycklig nog att jobba heltid och ha två barn och kämpa med dina skrivardrömmar på mornar, helger och enstaka semesterdagar. Jag kan inte garantera att tipsen även kommer att vara bra för din mentala hälsa.

Hur är jag kvalificerad att ge de här råden? Först och främst: jag har faktiskt skrivit två tredjedelar av min andra bok. För det andra: väldigt få av de här tipsen är mina. Jag har stulit dem alla.

1. Shitty first draft
Igår argumenterade jag för att en av anledningarna till att vi skjuter upp skrivandet är att vi är rädda för att skriva något dåligt. Det håller även Anne Lamott med om, i den varma och charmiga Bird by Bird – Some Instructions on Writing and Life. 

Anne Lamott rekommenderar bland annat att man döper sitt arbetsdokument till Shitty first draft för att påminna sig om att det här kommer vara dåligt. Jag har provat det. Det är förvånansvärt befriande. Helt orelaterat vill jag dock flagga för att det kan vara bra att döpa om dokumentet innan man skickar det till sitt förlag.

1 b. Parantes: varför utkast ska vara dåliga
Jag brukar tänka att hela syftet med första utkast är att de ska vara dåliga.

Vi börjar med en idé (i mitt fall ungefär den här: ”jag misslyckas ständigt med mina motorcykellektioner på ett humoristiskt sätt, det här borde kunna vara grunden för en bok”) och sen filar vi lite på den (”en 30årig egenföretagare med ett jobb som ingen förstår kanske inte är den bästa huvudpersonen. Det hade nog varit roligare om det var ännu svårare för henne. En ensamstående mamma i fyrtioårsåldern har faktiskt förtjänat motorcyklar mer”) och om vi gillar struktur skriver vi en ungefärlig översikt över handlingen (Dotter flyttar hemifrån. Mamma i kris. Googlar att Överleva utan en tonåring och får inga praktiska tips alls. Skapar egna strategier. Saker blir komplicerade).

Men det enda sättet att få reda på vad som inte fungerar är att skriva de faktiska scenerna. Det första utkastet ger en sorts blueprint över handlingen, men det ger också en blueprint över saker som måste utvecklas. I mitt fall t.ex.: ”Kärleksintresset måste få en personlighet” eller ”Hur kan huvudpersonen veta så mycket om föreningslivet?” eller ”Är huvudpersonen bisexuell? Har jag missat det här? Annars kanske ändra beskrivningen av den här kvinnan”.

Om man inte gillar att skriva upplägg före man börjar är det ju ännu viktigare att det första utkastet blir dåligt. Då behöver man ju det också för att se luckor i handlingen.

Notera att jag är nybörjare som författare. Det är mycket möjligt att när du har skrivit fem, sex böcker så kommer du stirra på mig som den idiot jag är och tänka: ”För i helvete Katarina, jag behöver inte skriva tvåhundrafemtio värdelösa sidor för att veta att kärleksintresset behöver en personlighet!”. Men jag är säker på att även de skriver om saker, och att de gör det utifrån hur det första utkastet är.

2. Skriv varje dag
Jag har märkt att det viktiga inte är hur många timmar jag sitter, utan hur regelbundet jag jobbar med boken.

När jag inte skriver på utkastet så glömmer jag nämligen bort att första utkast ska vara dåliga. Lämnar jag min bok i tre dagar över helgen så kommer jag utan undantag tillbaka på måndag och tänker: ”Herregud, det här utkastet är ju dåligt!” När jag har jobbat med den i två, tre dagar landar jag i att delar är bra och delar kommer behöva förstärkas, men att jag måste skriva klart det för att få reda på vilka de delarna är, och sen tar jag en paus i tre dagar och kommer tillbaka och tänker ”Herregud, det här utkastet är ju dåligt”. Jag är lite som Nemi’s guldfisk som fick en dödskalle i vattenskålen och blev livrädd varje gång den simmat ett varv och glömt bort att den fanns där.

Men jag rekommenderar en vilodag. Det är mest för att du inte ska känna att ditt liv bara går runt, runt, runt i en meningslös grå dimma av scener och kapitel som inte skriver sig av sig själv och du glömmer bort hur det är att ha andra kläder än pyjamas på dig. Men det kan vara olika det där.

3. Låtsas att du inte har tid
En av de roligaste skrivarböcker jag läst är Chris Baty’s No Plot? No Problem! A Low-Stress, High-Velocity Guide to Writing a Novel in 30 Days. Det han jobbar med är lite motsatsen till problemet vi diskuterar: han berättar hur du skriver en roman på trettio dagar oavsett hur lite tid du har. Han ger tips om att skriva på arbetstid, låsa in sig på toaletten och sitta där och skriva om man har barn, skapa omvända mutor genom att erbjuda sig att skänka alla sina besparingar till Sverigedemokraterna om man inte lyckas skriva klart romanen i tid m.m.

Varning: ibland dyker det upp små exempel som jag ärligt talat inte ville veta och har försökt förtränga sen dess. T.ex. att Khaled Hosseini skrev sin första roman Flyga drake på morgonen runt femtiden innan han gick iväg till sitt viktiga jobb som läkare. Man vill inte veta sådana saker.

Vill du prova det galna projektet att skriva en bok på trettio dagar börjar det den 1:a november, det finns en hemsida och ett community där du får stöd, och läs boken innan och följ reglerna. Det är enda sättet att ta sig igenom det roliga helvete som är att skriva 50 000 ord på trettio dagar. Projektet heter National Novel Writing Month, eller NaNoWriMo.

Men vi kan använda hans knep även om vi har mycket tid på oss. Jag brukar säga till mig själv att jag bara har förmiddagarna på mig att skriva. Nio till tolv. På eftermiddagarna kan man sedan rensa ut garderoben eller se på flera säsonger av Kommissarie Lewis eftersom man insett att man sett Morden i Midsomer alldeles för många gånger förutom de nya avsnitten med den andra Barnaby som man inte riktigt litar på ska vara lika bra.

Är du i stadiet där du hittar på saker tror jag också att tre timmar är ungefär hur mycket fantasi man klarar av att kanalisera. Så är det i alla fall för mig.

4. Hitta på egna deadlines
Ett av de bästa sätten att inbilla sig att man har mindre tid är förstås att hitta på egna deadlines, men det här är svårare än man tror.

Ett av de bästa sätten är att sätta upp tider när andra (ens förlag eller vänner) ska läsa det. Men jag vill varna för att lämna ifrån dig text för tidigt, speciellt till vänner. I början tror jag att bokidéer behöver skyddas och få växa fram i sin egen lilla bubbla. Egentligen är det här ju den fina delen av processen: då din bok existerar bara för dig. Att lägga på andras åsikter innan du är klar med det första utkastet kan riskera att skapa en kritisk liten läsare som sitter på din axel och hela tiden kommenterar det du skriver. Chris Baty kallar det ”den inre redaktören” och argumenterar för att den bör hållas borta ända tills det faktiskt är dags att redigera. Det vill säga efter att det första utkastet är skrivet.

5. Dela upp arbetet
Skriv ner mål för veckan (”jag ska skriva sekvensen där hon raggar upp kärleksintresset” eller ”kapitel 12 och 13”). Skriver ner dem. Kryssa av dem när du är klar. Jag gjorde ofta misstaget att jag satte upp mål, men aldrig skrev ner dem och alltså aldrig kunde bocka av dem. Och det är ju som vi alla vet det enda roliga med att ha en att göra-lista. Du kan alltid börja att skriva-listan med punkt 1: planera veckans arbete. På det sättet kan du bocka av något så fort du sätter dig ner och börjar skriva.

6. Sök professionell hjälp
När du har skrivit på ett tag och om du har råd rekommenderar jag verkligen att ta in en lektör som läser ditt utkast med mer distanserade och professionella ögon. Det är också en enorm ego-kick att en professionell person har läst just mitt manus.

Eller hitta en bra terapeut. Vad du nu känner att du behöver.

Det var de tips jag kom på. Har du några favorit-tips?

Sök professionell hjälp!
Som den här guldfisken ser jag ut när jag kommer tillbaka till mitt manus efter att ha tagit en paus från det (och jaja, jag hittade bara bilden på tyska)