Jag och Isak dricker rätt ofta kaffe på Statoil-mackar i Stockholms-trakten. Vi har varit på de flesta och vi har, förstås, våra egna favoriter och små rutiner och traditioner. Efter mässan på söndagar är det t.ex. Statoilkaffe på en mack i Haninge som gäller. Lite som kyrkkaffe, nu när Allhelgonnakyrkan håller på att renoveras.

Det är en av hörnstenarna i vår vänskap. En fin möjlighet till kvalitetstid, något vi gör för att visa omtanke för varandra eller när någon av oss behöver en liten paus, en kopp kaffe, kanske en chokladboll eller en kokt korv med bröd. Men vi är inte exkluderande i vår vänskap. Vi bjuder gärna in. Nu på mässan fick vi sällskap av Carina och Moffe, och erbjöd förstås båda att följa med.

Carina: ”Öh. Det hade varit … trevligt. Väldigt trevligt. Men tyvärr är jag … upptagen. Upptagen, ja.”

Moffe var lite mindre snabbtänkt. Hon var redan i bilen och halvvägs mot Haninge innan hon frågade: ”Hur länge tar de här fikorna?”
Jag (från baksätet): ”Äsch, du är tillbaka före midnatt.”
Hon: förfärad blick över axeln.
Jag: ”Oroa dig inte. Jag skämtade bara.”
Hon: ”När är vi framme?”
Hon: ”Ärligt. Varför Haninge? Det ligger ju jättelångt bort.”
Jag: ”En biltur en mörk och regnig höstkväll! Det är ju halva nöjet.”
Hon: ”Vi har redan åkt bil. I regnet. Och mörkret.”
Isak känner henne lite bättre, och lägger till: ”du kan få en varmkorv också:”
Sen var hon lite mer entusiastisk.

Väl där valde vi till och med ett riktigt bord istället för barstolarna vi brukar sitta på, eftersom Isak mycket riktigt påpekade att vi var tre nu och kanske ville kunna se varandra. Se – inkluderande! Öppna! Beredda att anpassa oss!
Moffe: ”jaha. Nu är jag här. Vad gör ni på de här fikorna egentligen?”
”Tja, vi … ja, dricker kaffe. Pratar om filosofiska saker.”
”Stämmer av hur den kommande veckan känns.”
Moffe: ”och det behöver ni åka till Haninge för att göra?”

Vi avslutar alltid med en cigarett vid vårt vanliga elskåp, på säkert avstånd från brandfarliga ämnen och väl utanför bensinmacksområdet. Dessutom har den en fantastisk utsikt (se bild!) till påfarten av motorvägen och det externa köpcentrumet som ligger tvärs över (ej med på bild, men Media markt finns t.ex. där).
Moffe (högt): ”Det här var ju … trevligt. Spännande.” (Lågt:) ”Åh fy fan, jag vill åka hem nu.”

Men skam den som ger sig. Det kan ta ett par gånger innan man verkligen uppskattar en stammis-Statoilmack och en påfart till motorvägen. Eller ja, har jag hört. För mig var det förstås kärlek vid första ögonkastet.